Göteborgsposten – 2 oktober 1865, sida 2

. och Polissaker. Rådhusrätten. I Lördags förevar i rådhusrätten ett mål, hvars detaljer redan en tid bortåt varit omtalade här på platsen. Tyvärr hindras vi af de stränga bestämmelserna i nya stralflagen att uttala oss om detsamma så som vi skulle önskat. Vi tro dock att opinionen här på platsen är stadgad i saken, hvars dragande inför rätta har väckt den djupaste ovilja, så mycket mera som. man tror sig veta, att anledningen dertill varit annan än den uppgifna. Det är emellertid beklagligt, ati lagen ej skall ha något straff för handlingar sådans som de under förhöret uppdagade, och hvilka lära föregåtts af ett annat med mera materiela fordelar krönt försök i samma riktning. Sakens sammanhang är följande. Till rådhusrättens andra afdelnings session d. 23 September hade en herre med namn F. E. Wahlström (er), som år underlöjtn. vid Hallands ins.-baaljon, instämt domprosten d:r Wieselgren att ansvara dertöre att denne skulle dels till justitiekanslern v. Koch ha skrifvit ett oref innehällande förklenliga yttranden om W:s karakter och affärer, dels till andra yttrat, att W:s uppförande i kyrkan varit likadant som en delirants, dels till W:s skada brutit biktens insegel, dels på direkt eile: indirekt sätt skadat W. hos hans chef vid regementet, dels låtit la, eller yttrat att W. blifvit ställd under polisuppsigt och dels uppgifvit att W. skulle skrifvit s. k. Salmonibref. Mot all denna förföljelse hade dock Wahlström att ta Åsitt lugna samvetes vittnesbörd; men för sin framtids skull hade W varit nödsakad att söka laglig upprättelse af d:r Wieselgren. Af grannlagenhet ville dock Wahlströme: icke uppgifva den Åtemligen oskyldiga anledningen till de trakasserier för hvilka han ansåg sig ha blifvit utsatt. Domprosten d:r W. hade vid den förra sessionen liksom vid den hvilken i Lördags egde rum, genom sitt ombud v. radsh. Berger förklarat att han visserligen skrifvit ett bref till justitiekanslern v. Koch om W., men att han icke om denne i brefvet lemnat några osanna uppgifter. D:r Wieselgren visste K4j. tills han i stämningen hörde ordet yttras, hvad Sa monibref var. Angående uttrycket, att W:s uppt dande i kyrkan gjort obehagligare intryck på hr doktorn än cen delirants. hvilken senare störde sabbatshelgden, lemnade d:r Wieselgrens ombud följande uppIsning: Löjtnant Wahlstromer förföljde för något öfver ett år sedan en ung dam, ur en af stadens anseddaste amiljer, med en opassande uppmärksamhet. Denna unga dam hereddes då för sin första nattvardsgång. sick hon till kyrkan följde W. efter henne; i kyrkåttegang