Göteborgsposten – 2 oktober 1865, sida 2

rundlig prosning. Såsom bekant, hvi i vårt land i fråga om rättskipning tre in stanser, hvilka, om parterna dertill inna anledning, mäste genomlopas, innan man slutli gen blir otvertygad om att man haft rätt eller orätt. Den länga väg, som vära rättegångshandlingar mäste vandra, är emellerud eti intet mot den vandring ätskilhga handlingar rörande administrativa ärenden, stundom fu göra, hvarpå -AÅftonbladet antör följande exempel: En person sökte för någon tid sedan erhålla del af ett utlatande, hvilket afgefvits af en vetenskaplig institution på hemställan aföfverstäthällareembetet, hvilket derpå skulle grunda ett beslut. Vid förfrågan i nämnde embete, vanns efter mycket sunderande den upplysning, aw nämnde utlåtande blifvit remitterad ull civiluepartementet. Den efter utlatandet sökande bega! sig dit, och registratorn genomletade med beredvillighet en mängd luntor, men då upptäcktes att utlataudet vandrat af vill kommerskollegium. Sedan den isrige forskaren varit i dess gamla lokal på Riddarholmen, mes satt veta att kollegium flyttat till Storkyrkobrinken, följde han spåren af utlåtandet ända till kommerskollegii förmak. Här tappade han för en dag detsamma, men vid förnyad forskning fick han reda på det igen. Men sörargligt nog — utlatandet hade nu vandrat af före honom till sundhetskollegium och dess generaldirektör. Nu hade vår man så när förlorat tålamodet, men tänkande på det gamla ordspråket: trägen vinnerr, fortsatte han sitt sokande, da till hans sörtviflan slutligen den upplysning vanns, att utlatandet var atersändt till ölverstathallareembetet. Finska pressösverstyrelsen. Till ordtörande i finska pressötverstyrelsen har kans liråädet A. E. Arppe blitvit utnämnd.