Göteborgsposten – 30 september 1865, sida 1

tyckt att ungt folk åtnjuter för liten frihet. Min princip är att de från första ungdomen böra vänjas vid frihet och sjelfständighet. Sjelfupyfostran är nödvändig — i afseende på moralen helt och hållet, i intellektuelt hänseende mer än vi medgifva. Sådan är min teori, och mitt handlingssätt står i öfverensstämmelso dermed. Låt dem qvarstanna en vecka till, som ni säger. Hästarne skola vara vid Elverston nästa Tisdag, den 7:de. Jag skall känna mig mer än vanligt ensam och öfvergifven tills de återkomma; derföre är jag nog sjelfvisk att anhålla att deras bortovaro ej utsträckes längre. Ni skall småle då ni erinrar er buru sällan min helsa tillåter mig att se dem, äfven då de äro hemma; men jag älskar att ha dem i närheten, och äfven om deras sånger, deras skämt och deras skratt ej tränga till mina öron, inspirera de likväl min fantasi. Ännu en enda begäran, och jag har slutat. Påminn dem om det löfte de gifvit mig. Lifvets bok — lifvets källa — den måste de dricka ur, morgon och afton, om ej deras andliga lif skall slockna. Och nu, måtte himlen välsigna och bevara er, min bästa kusin. Hjertliga helsningar jemte försäkringar om min innerliga tillgifvenhet till min älskade nicce och min dotter från er tillgifne. Silas Ruthyn. — Sålunda både en peremptorisk befallning att återvända inom en vecka och försäkran om en fullkomlig frihet, hade kusin Monica småleende. För min del tyckte jag om hans bref. Jag försökte