Göteborgsposten – 29 september 1865, sida 1

— Ni menar er far? yttrade lady Knollys. — Ja, hon menar att hennes far berättade henne det, och på detta sätt lärde jag känna honom. — Det var lustigt! utropade lady Knollys skrattande och i en ton som om hon talat för sig sjelf; och jag som ej nämnde hans namn. Jag kommer nu ihåg det. Hon kände igen er, och ni honom, då ni igår kommo in i rummet. Men nu måste ni berätta huru ni upptäckte att han och lady Mary voro förlofvade? Milly omtalade nu äfven för lady Knollys hvad hon sett, hvarpå denna med ett hjertligt skratt yttrade : — Hvad de skola bli flata! men de förtjena det; och kom ihåg att det är ej jag som sagt det. — Åh! vi skola frikalla er. — Men det får jag säga att ett par så listiga och sarliga flickor har jag aldrig förr hört omtalas, utbrast lady Knollys. Det dyger ej att ha några hemligheter eller konspirationer för sig der ni finnas, det märker jag. — God morgon! Jag hoppas ni sofvit godt? yttrade lady Knollys till den dame och herre som just nu inträdde från ett annat rum. Ni skulle svårligen kunnat sofva alls i natt om ni haft en aning om hvilka ögon som bevakat er. Här stå två små vackra spioner som letat ut er hemlighet och blott och bart till följe af er egen oförsigtighet och sin egen listighet ha upptäckt att ni äro ett par trolofvade älskande, färdiga att vid hymens altare be kräfta de löften ni gifvit hvarandra. Jag försäkrar er att jag ej nämnde ett ord om er; ni förrådde er sjelfva. Då ni kunna sitta och föra så förtroliga samtal och förstule