Göteborgsposten – 29 september 1865, sida 1

mötets deltagare så lifvade för lektor Rosenii förslag, att hr biskopen fann sig föranlåten göra proposition derpå. En mängd at mötets deltagare reste sig då såsom tecken till bifall, och det antogs att flertalet bifallit förslaget -— något som dock ej torde vara fullt asgjordt. Lektor Blomstrand begärde ordet, men öfverröstades med ropet: Redan afgjordt! hvilket likt en åska ljöd genom salen. Sedan likväl hr biskopen upplyst venerandus clerus om, att detsamma ej kunde hindra dem som det ville att reservera sig, anhöll lektor Blomstrand att i protokollet måtte sättas, att majoriteten fattat isrågavarande beslut, på det att ej minoriteten måtte få bära sin andel i skulden till detta beslut. Detta bifölls. Till diskussion företogos derefter öfriga frågor. Rörande uppbyggelsetillfällens beredande för församlingen beslutades att katekisationer, så vidt man medhann, skulle hållas. Predikotexterna borde helst uppläsas både från altaret och predikstolen. — Nattvardsvinet, som nu är dåligt, skulle man söka att anskaffa oförfalskadt och godt. — Afgångsbetyg från skolorna böra ges, och bör afseende vid dem fästas, då catechumine inskrifvas. Fordringarne för dessas admission diskuterades, och frågan om den nuvarande katekesen samt utanläsningen förekom. Denna katekes erkändes ytterst bristfällig, och behofvet af en ny erkändes. — Diskussion angående sättet att tillvägabringa ett ordentligt begagnande af folkskolan företogs. Komiten hade ansett det af tolkskolestadgan tillåtna sättet att inackordera tredskande skolbarn overkställbart. Lektor Blomstrand ansåg att man ej borde släppa denna rätt ur händerna. Med den och med en god skola, som alltid drager barnen till sig, skulle man vinna ändamålet. Som tiden var långt framskriden afbröts här törmiddagsdiskussionen. Eftermiddagens förhandlingar började kl. 5. En diskussion uppstod angående medlen att tvinga oförståndiga och tredskande föräldrar att sända sina barn till skolan. Folkskoleinspektören mag. Wallin erinrade om att en lag funnes såväl i Danmark som i Tyskland och Schweitz, hvilken belägger de föräldrar, som ej vilja tillåta sina barn bevista skolan, med böter, de der tillochmed, åtminstone i Danmark, kunna förvandlas till fängelse Vid en sådan lags tillämpning borde man dock skilja mellan tredska och rent oförstånd å föräldrarnes sida. I sin egenskap af folkskoleinspektör i Göteborg hade tal. många gånger önskat att en dylik, sträng lag funnes att tillgå, ehuru han då velat begagna den så sparsamt som möjligt. Man ansåge måhända att böter och fängelse vore för hårda åtgärder mot tredskande föräldrar, mon tal. hyste den tanken, att försummelsen att göra sitt barn delaktig af kunskaper är ett af de svåraste brott en samhällsmedlem kan göra sig skyldig till. Tal. ville att man på lagstiftningens väg skulle genomdrifva en dylik lag, hotande med böter och i extraordinära fall med fängelse. Mag. G. E. Psilander: Den föregående tal. hade för tillämpning på tredskande föräldrar föreslagit stränga straff; tal. ansåge detta vara något som man endast i yttersta nödfall borde tillgripa. De nu gällande författningarne om folkundervisningen vore ej så oanvändbara, att man dock ej kunde hafva nytta af dem. Sirängare straff vore kanhända på sin plats i större städer, der en moralisk uselhet är tillfinnandes, men å landsbygden skulle de otvifvelaktigt vara otillämpliga. Orsakerna till föräldrarnes å landsbygden tredska att ej låta barnen besöka skolan vore i vanligaste fallen fattigdom eller lång väg till skolan. Tal. föreslog att man t. ex. skulle tillåta de äldre barnen att vara hemma från skolan en dag, de mindre åter en annan. Det vore dessutom skäl att taga fullkomlig reda på, om ej skolrådets verksamhet, rätt använd, härvidlag kunde uträtta hvad behöfligt vore. Tal upprepade, att han ej trodde, det man behöfde andra författningar i folkundervisningsfrågan än dem man har, blott man rätt begagnade dem. Sedan berodde det mycket på skolrådet och framför allt på dugliga lärare. Biskop Björck fästade uppmärksamheten på hvad de båda föregående talarne, båda folkskoleinspektörer, hvar i sin stad yttrat. Tal. ansåg emellertid, att denna fråga blifvit så mycket diskuterad vid såväl folkskoleläraremöten som inspektörernas sammanträden, samt vore föremål för regeringens lifliga intresse, att det församlade presterskapet ej behöfde särskildt inlemna petition i afseende å densamma. I denna åsigt instämde de församlade. Biskop Björck yttrade derefter angående likformighet i läroböcker i folkskolorna, att det bästa vid detta tillfälle vore, att rekommendera tjenliga böcker. — Illvad sockenbibliotekerna