Göteborgsposten – 29 september 1865, sida 1

— Men inte koketterade ni med mr Carysbroke, Maud, gjorde ni? frågade hon. — Nej, visserligen icke, men det var ej ert fel, elaka qvinna, blott min egen blygsamhet som afhöll mig. Och nu då vi känna er hemlighet, så måste ni berätta oss allt hvad ni vet om henne och honom, i första rummet, hvad är hennes namn — lady Mary hvadförslag? frågade jag. — Hvem skulle kunnat tro er vara så listiga? Två misser från landet — två små nunnor från Bartrams klosterceller! Nåväl då, jag måste väl svara. Det är fåfängt att försöka dölja någonting för er; men huru i all verlden har ni kunnat få reda på det? — Vi skola säga er det straxt; men ni skall först säga oss hvem hon är, yrkade jag: — Godt, det skall jag göra naturligtvis, utan tvång. Hon är lady Mary Carysbroke, sade lady Knollys. — Un slägting till mr Carysbroke? frågade jag. — Ja, en slägting; men hvem sade er att det var mr Carysbroke? frågade kusin Monica. — Milly omtalade det då vi sågo honom första gången. — Och hvem sade Nilly det? — Det var PAmour, svarade Milly med sina blåa ögon alldeles vidöppna. — Hvad kan flickan mena? PAmour! Ni kan väl ej mena att det var kärleken som sade er det? utropade lady Knollys som nu i sin ordning råkat i bryderi. — Jag menar gamla Wyat; hon sade mig det, och äfven guvernören.