Göteborgsposten – 29 september 1865, sida 1

— —--————— VIDA n— — kussion skulle egnas. Biskopen, d:r Björck gjorde till en början en framställning rörande hvilodagen, omnämnande hurusom föreskriften om densammas helgd förskrifver sig redan från skapelsen, huru den ytterligare bekräftades på Sinai och slutligen af ceremoniallagen. Ehuru sedermera Nya testamentets bud löst en sann kristen från alla ceremonialband, så har likväl budet om sabbatens helgd qvarstått som en pedagogisk löreskrift, hvars borttagande måste komma att inverka försärligt. Tal. erinrade vidare om den helg, hvari svenska folket af ålder hållit söndagen, och uppmanade presterskapet att bereda sina åhörare den uppbyggelse, att de icke försaka denna för att söka buller och förswöelse, ty borttages söndagshelgden, får kristendomen en grundstöt. De som upptrådde, mer eller mindre skarpt, mot söndagsexercisen voro: kyrkoherdarne Sjöblom, Fr. Lindskog, Berg, lektor Rosenius, prosten Holmqvist och kyrkoh. Hellberg, pastor Ifvarsson, prosten Petersson och, i viss mån, bataljonspred. Ekman. Det bekanta argumentet, att man icke för det jordiska fäderneslandet finge åsidosätta det himmelska, var naturligtvis la piece de resistance. För öfrigt talades om det skoj, som skulle förorsakas af skarpskytteöfningarne om söndagarne 0. 8. v. Hr biskop Björek framhöll, hurusom presterna egentligen i detta fall borde verka på öfveriygelsens väg. Trodde ej att någon enda af presterna inom stiftet motverkat skarpskytteideen. Hvad beträffade de fall, i hvilka prester vägrat att läsa upp kungörelser från predikstolen — något bvarföre de på oförtjent sätt i tidningarne varit utsatte för allmänhetens ovilja — ansåg hr biskopen det vara bäst, att man så hos sina åhörare inskärpte sin äsigt om söndagsexercisen, att trots de kungörelser om dylik som man kunde bli tvungen att uppläsa, prestens mening om saken ej kunde vara tvifvelaktig. Brukspredikanten Torin ansåg angeläget, att domkapitlet förbjöde stiftets prester att, såsom skett, resa omkring och bilda skarpskytteföreningar. Biskop Björck anmärkte, att inga sådana band kunde läggas på individen. Hr Torin förklarade då, att prestens enda åtgärd i detta fall borde inskränka sig till att verka med ordets makt. En rätt kristen vanhelgar ej sabbaten, äfven om detta ej är förbjudet. De som talade för öfverseende med skarpskytteexercis å söndagarno voro följande: Kontraktprosten P. 4. Delin, hvilken funnit att i hans församling mången yngling blifvit afhållen från förströelser genom denna exercis. — Prosten C. G. Schoug önskade helst att excersisen måtte företagas på söcknedagar, men om detta ej vore möjligt, några timmar efter gudstjensten. Den, som bevistat sin gudstjenst och läst Guds ord, må ej klandras om han på detta sätt tager nödig kroppsrörelse. Exercisen bör dock försiggå under sträng kontroll, så att inga folkskockningar, intet buller förorsakas. — Kontraktsprosten C. A. Landberg trodde ej att presteständet egde medel att sätta sig emot skarpskytterörelsen, som visat sig oemotståndlig och hvilken måste stå eller falla med söndagsexercisen. I vårt glest befolkade land vore det ej möjligt lör en dräng eller ung bondson att uppoffra söcknedagen för att vandra en två mil till exercisplatsen. Vår indelta arme exercerar ju äfven om söndagen. För öfrigt skulle mången yngling just genom exercisen föras till gudstjensten i kyrkan. Presten sjelf borde söka vinna förtroende bland skarpskytterörelsens ledare i stället för att söka förhindra hvad som ej kan förhindras, se till att vid öfningarne det anständiga och Gudi behagliga ses till godo. — Den som har sann kärlek till Gud älskar äfven sitt fosterland, och en yttring af den senare kärleken kan ej stå i strid med den förra. — Kontraktsprosten L. J. Hegardt upplyste om, att i hans föramling skarpskytteöfningarne på hans önskan blifvit öretagne på lördagen. Rörelsen har derföre ej gårt framåt och den som vet huru mycket en arbetsdag kostar landtmannen, skall ej undra derpå. Då rörelsen ej står i presterlig makt att hindra, så önskade tal. helst, utt öfningarne företoges före gudstjensten. — Kapellpredikanten Rydgård yttrade, att presten ej kan företaga något annat mot missbruket af söndagsexercis än mot andra brott mot Guds lag. Söndagsexercis under någon stund, som i alla fall skulle egnas åt rekreation, bör ej fördomas. Lektor Rosenius föreslog att venerandus clerus skulle till regeringen frambära sina bekymmer för det onda, som söndagsexercisen skulle verka, och begära åtgärder deremot. — Lektor Blomstrand afstyrkte bestämdt detta såsom olämpligt, då presterskapet helt visst skulle få afslag och blott derigenom kompromettera sig. Hr biskopen vägrade till en början tvenne gånger att göra proposition på denna framställning och rådde dem som derför ifrade att låta genom någon riksdagsman väcka motion om saken. Emellertid visade sig en mängd