Göteborgsposten – 28 september 1865, sida 1

mr Carysbroke beträffar, så var han mycket angenäm och underhållande. Vid andra sidan af bordet såg jag till min fägnad huru den lille restmannen med en slags blygsam talförhet och i låg ton konverserade med Milly, som mycket samvestgrannt följde mina instruktioner och yttrade sig så lågmildt att jag vid andra sidan af bordet knappt kunde höra ett ord af hvad hon sade. Denna afton gjorde kusin Monica ett besök hos oss medan vi suto och samtalade framför brasan i vårt rum. — Jag har just omtalat för Milly, yttrade jag, hvilket intryck hon gjort. Den vackre lille presten är tydligen alldeles betagen i henne. Jag vågar bestämdt påstå att han nästa söndag kommer att nredika öfver något af kung Salomos visa ordspråk om qvinnans oemotståndliga makt. — Ja, sade lady Knollys; eller måhända öfver den vackra texten: Det är ej godt att menniskan varder allena,! eller något dylikt. I alla händelser kan jag säga, Milly, att den som får en sådan man som ban, får en god man. Han är en liten exemplarisk menniska, andra sonen af sir Harry Biddlepen, med en liten egen inkomst, oberoende af de nittio pund om året som han åtnjuter i sin egenskap af kyrkans tjenare. En bättre och mera godhjertad man tror jag att man skulle leta förgäfves efter. Men jag tror, miss Maud, att äfven ni tycktes vara rätt mycket intresserad. Jag skrattade och rodnade som jag tror. Som vanligt öfvergående från ett ämne till ett annat, yttade nu kusin Monica på sitt egendomliga oförbehållsamma sätt: