Göteborgsposten – 28 september 1865, sida 1

— Nå hurudan har Silas varit? Ej elak, hoppas jag, eller för mycket besyanerlig. Det gick ett rykte att er bror, Dudley, gått med ett regimente till Indien eller åt något annat häll, Milly; men det var alltsammans osanning och han leiver samma lif som han brukat. Hvad tänker han taga sis till? Han har fått litet penningar nu — i er fars testanente. Maud. Säkert är det ej hans mening att gå och slå dank och tillbringa sitt lif med att röka i sällskap medl smygskyttar, prisfäktare eller ännu värre folk. Ian borde fara till Australien, som Thomas Swain hvilken man påstår skaffat sig förmögenhet — stor förmögenhet — och sedan komma tillbaka igen. Detta borde er bror Dudley göra om han hade det minsta tecken till klokhet eller mod; men jag förmodar att han för länge öfverlemnats åt sysslolöshet och dåliga sällskaper för att vilja det. Om ett eller ett par år skall han ej ha en skilling qvar. Jag undrar om han vet att hans far tillskrifvit d:r Brycrly ett bref, hvari han begär att denne skall betala sextonhundra pund af de af Austin testamenterade penningarne till honom, sägande att han betalt skulder för den unge mannen och innehar hans erkännande af detta belopp. Hon skall inom ett år ej ega en guinee om han stannar här. Jag skulle gifva femtio pund om han vore i Van Diemens land — ej derföre att jag bryr mig så mycket om honom, Mill; men jag ser sannerligen ej att han kan uträtta något godt här i England. Milly satt och stirrade af pur förvåning öfver lady Knollys flödande tunga. — Ni förstår, Milly, att ni får ej tala om detta när