Göteborgsposten – 28 september 1865, sida 1

2—————————— — hade nu så många olika göromål, att hjelp af yngre embetsbröder vore alldeles nödvändig. Presterskapet hade t. ex. ej kunnat egna all nödig vård åt inspektionen af folkundervisningen. Dotta hade gifvit anledning till att man nu vill sräntaga presterskapet denna inspektion och öfverlemna den åt kommunalstyrelserna, hvilkas lämplighet härtill tal. betviflade. Presterskapet hade ej tid att egna sig åt studier, hvilket dock vore nödvändigt lör upprätthållandet al dess anseende. Presterskapet behölde i allo hjelp vid embetsgöromalen. Tal. soreslog, att presterskapet borde sasta ögonen pa sädana ynglingar, som visade lust att inga i predikoembetet, samt på allt sätt uppmuntra dem härtill och understödja dem. Biskop Björck ansåg de bada föregående talarnes föredrag tänkvärda. Fäste sig isynnerhet vid den senares förslag och ville tör sin del synnerligt törorda hos det församlade presterskapet att det skulle taga vara på den gryende hågen hos gossar och yuglingar att ingå i kyrkans tjenst. Lektor Blomstrand ansåg, att under närvarande förhållanden vore svårigheterna att blifva prest stora nog. Många äro på väg att blifva prester, men stadna innan de uppnått detta mål. Ansåg att stipendier åt teol. studerande vore nödvändiga, helst särskilda för hvarje stift. Fästade uppmärksamhet på det forhallande, att en mängd ynglingar af allmogen kasta sig in på studierna vid allt för långt framskriden ålder. Många hinna också aldrig fram till målet. Det är ytterst svårt för lärarne, detta förhallande, ty redan uppvuxna personer kunna ej behandlas lika med de barn, med hvilka de sta jemnbögt i al-eende på studier. An-äg, utt om en prest tyckte sig finna anlag till studier hos någon bondeson, denne i så tidig ålder som möjligt borde ur folkskolan utgå till högre läroverk. Vid fortsättandet af studierna hade ynglingar vid Göteborgs h. elementarläroverk att påräkna understöd al Hvitfeldtska supendiefonden, ej minst de ynglingar, som egna sig åt prestembotet. Rektor L. Aberg ville, såsom varande äldre skollärare, konstatera det förhållande, att ynglingar af allmogeklassen, som egna sig åt studier, hafva ytterst svårt under den första studietiden att uppehålla sig. Hade varit nodsakad flera ganger att alråda sattiga ynglingar från att beträda studiebanan, i anseende vill deras fattigdom. Ville uppmana presterskapet att försöka verka derhän att församlingarne i någon mån lemnade hjelp åt fattiga studerande yngliugar som utgått iran desamma. Instämde för öfrigt med lektor Blomstrand om svårigheten för ynglingar att börja siudera vid långt framskriden ålder. Kyrkoherden J. A. Berg i Karup ansåg att anledningarne till prestbristen låge mycket djupare än hvad forutgående talarne hade framställt. Untdomen uppsostrades i tidens lösa anda. Eu af orsakerna till nämnde brist vore ock de nu gällande befordringslagarne inom ecklesiastikverket. För mycken vigt lades vid ancienniteten, men för liten vid dugligheten och kunskaperna. — I motsats till prosten Carlson, ansåg tal. att indeginatsrättens bibehållande voro särdeles nödvändig. Biskop Björck hyste äfven stora betänkligketer mot indeginatsrättens upphåfvande. Det vore nödvändigt att noga känna gem som skulle verka inom stiltet och veta hvad man inympade på detsamma. Ordf. framställde derefter till det föreamlade presterskapet den frågan, om det såsom sin mening ville uttrycka, att dess represenvanter vid inst. riksdag borde väcka eller understödja motion om inrättandet af nya stipendier tör teologie studerande; hvilken fråga besvarades med enhälligt ja. Kyrkoherden C. A. Ericsson framställde den frå3an, om ej understöd åt studerande ynglingar kunde veredas ur Hvitfeldtska sonden innan de nått den s. k. gymnasialafdelningen vid härv. elem.-läroverk. Biskop Björck ansåg detta vara omöjligt. Man hade redan afslagit en dylik begäran, som dock i vissa specialomständigheter tycktes ega betogenhet genom sjelfva Hvitfeldtska testamentet. Deretter toretogs frågan om bildande af n enkekassa sör stiftet, hvilken fråga, efter Itskilliga kontroverser i diskussionen, algjorles så, att de församlade ingingo på komitesades förslag, att ej någon gemensam dylik xassa för stiftet bör anordnas. Dagens törhandlingar slutades derefter med osalmsång.