Göteborgsposten – 27 september 1865, sida 1

hemlig källa till förtret för mig. Jag skulle ha gifvi hvad som helst om kapten Oakley funnits på stället, så att jag fått behandla honom med det raffinerade förakt som hans uppförande och min värdighet kräfde. Kusin Monica hade mycket att bestyra med Millys toilett och var en mycket nyttig kammarjungfru. Under dessa sina göromål pratade hon alltjemt samt klappade slutligen Milly under hakan och yttrade belätet: — Jag tror att jag har lyckats miss Milly; sc i spegeln. Hon är verkligen en täck varelse. Milly rodnade och såg i spegeln med skygg tillfreds. ställelse, hvilken gjorde henne ännu tiickare. Och mycket söt var verkligen Milly. Hon såg mera högvext ut nu då hon hade på sig klädningar af den vauliga längden. Hon var visserligen litet fet, men hade cn förtjusande hy samt sköna azurblå ögon och rikt hår. — Ju mera ni skrattar, desto bättre, yttrade kusin Monica, ty ni har mycket vackra tänder — och om er far ville bli president i ett kollegium af magici och lemna er åt mig, påstår jag med visshet att ni skulle komma att gifta er mycket fördelaktigt. Men äfven som det nu är måste vi försöka, mitt barn. Vi gingo nu ned till salongen, i hvilken kusin Monica inträdde ledande oss båda vid handen. Gardinerna hade redan blifvit fördragna, och salongens upplysning var nu beroende af det angenäma skimret från elden och skenet af några få vaxljus. — Här äro mina två kusiner, började lady Knollys. Detta är miss Ruthyn, af Knowl, hvilken jag tar mig den