Göteborgsposten – 27 september 1865, sida 1

——————— — sAAAAA de tala på ott annat sätt än jag är van vid — det har du haft mycket rätt i. Då vi återvände till salongen funno vi sällskapet redan församlidt och tydligen inbegripet i ett lifligt samtal. Doktorn i byn bredvid, en man hvars namn jag glömt, med grått hår, kloka gråa ögon och en näsa lik ett mullbär, hvars rodnad sträckte sig till hans väderbitna kinder och tillochmed till hans haka och panna satt inbegripen i en utan tvifvel angenäm konversation med Mary, såsom kusin Monica kallade sin gäst. Jag hörde Milly hviska mig i örat. — Mr Carysbroko! Milly hade fullkomligt rätt: denne gentleman som just stod och pratade med lady Knollys, med armenåstödd emot kaminen var verkligen vår bekantskap från skogen, den dag då Pegtop uppträdde. Han igenkände oss genast och gick fram till oss med sitt behagliga och intelligenta leende. — Jag höll just på att beskrifva för lady Knollys den förtjusande belägenheten af det ställe der jag var nog lycklig att göra er bekantskap, miss Ruthyn. Till och med i detta natursköna grefskap känner jag intet som vackrare. Derefter gjorde han en skildring deraf i några få men målande ord. är (Forts.)