Göteborgsposten – 27 september 1865, sida 1

om ordnandet af enkehjelpen inom böteborgs stilt. Af de frågor, som förekomma vid nu pågående prestmöte, ir obestridligen den om understöd åt behöfvande prestenkor bland de vigtigaste, och önskligt vore, att åt densamma egnades all den uppmärksamhet, som ämnets vigt kräfver. På grund af ett riksdagsbeslut från äldre tider samt gammal, hätdvunnen ordning, har rikets presterskap stittsvis, under namn al enkehjelp, lemnat understöd åt aflidna prestmäns 1 behof stadda enkor, men måhända har ingenstädes i riket detta understöd varit så obetydligt som i Göteborgs stitt, oaktadt den personela atgift, som bestämdes vid prestmötet 1822, vid 1846 års prestmöte förhöjdes med 50 proc. Till en ej ringa grad har väl detta hatt sin grund i den för Göteborgs stift egendomliga anordningen, att hvarje kontrakt för sig hatt sin enkehjelp, årligen utdelad i enlighet med en at konsistorium godkänd fördelningslista; hvaraf naturligtvis följt, att de kontrakter, i hvilka de behöfvandes antal varit jemtörelsevis stort, ej erhållit några bidrag från dem, i hvilka antalet at de behötvande, varit ringa. För att i detta förhållande åstadkomma en billig och nögligen påkallad förändring, beslöts på 1859 ärs prestmöte, att alla till Göteborgs stifts ecclesiastikstat hörande personer, hvilka hafva presterlig tjenstårsberäkning, skulle erlägga till en s. k. understödskassa en ärlig atgilt uppgående till 1, procent af före gående år taxerad inkomst. Derjemte skulle den sedan 1841 samlade treprocentsfonden, hvilken d. 1 Maj år 1850 uppgick till 4,642 rdr 82 öre, anslås till grundtond åt denna kassa, som framgent borde förstärkas med !,o af den årligen behållna inkomsten. Härat påräknade man ock den fördelen, att kunna på ett ställe samla genom testamenten eller gåfvor möjligen tillkommande bidrag till understöd åt prestenkor och deras oförsörjda barn. Det i öfverensstämmelse härmed at konsistorium fastställda reglemente blef emellertid, sina synbara tördelar oaktadt, ej gällande längre än två år, och äfven under denna tid endast partielt. Som beslutet hade fattats på sista dagen at prestmötet, då redan flertalet af Söder-Hallands prester begifvit sig hem, togo sig presterskapet i Halmstads kontrakt samt några af dess skollärare deraf en anledning att protestera emot detsamma. 1 Halland finnas högst få komministraturer, kyrkoherdarne äro väl aflönade och hvarje kyrka lemnar årligen 1 tunna råg till enkehjelp inom kontraktet. Det är således ej svårt att förklara, hvarföre de halländska presterna, som ansågo sina bidrag skola komma främmande kontrakter mera till godo än deras egna, helst ville komma ifrån skyldigheten att kontribuera till den allmänna enkehjelpen. Nyssnämnde presteoch tjenstemän ingingo sålunda med besvär till konsistorium, samt, då dessa blefve utan påföljd, med klagomål till K. M:t, som genom utslag af d. 10 Januari 1862 befriade dem från skyldigheten att bidraga till understödskassan, emedan obestridt blifvit, att klaganderna ej biträdt det vid prestmötet tattade beslut. I förbigående vilja vi anmärka, att utslaget förefaller oss vara ett ganska betänkligt prejudikat. Eger nemligen ett större eller mindre antal af stiftets prestmän, som blifvit kallade att öfverlägga och besluta i på förhand uppgifna, för stiftet vigtiga ärenden, rätt att undandraga sig leltagande deri och sedan på grund af sin rånvaro protestera mot beslutet; kan ju till