Göteborgsposten – 25 september 1865, sida 1

jemförelse emellan hrr Tersmeden och Heykensköld. Den förre är en mångsidigt bildad man, en gentleman i ordets sannaste bemärkelse, en af riddarhusets utmärktaste talare — det erkännes äfven af hans politiska motståndare, frisinnad och human, och som, i tall han vunnit inträde i borgarståndet, är en af de ytterst få som der kunnat föra en politisk diskussion i högre mening, en omständighet som är af ganska stor vigt just i ett stånd hvilket vid de tre föregående riksdagarne inom detta fack företrädesvis ådragit sig stor uppmärksamhet äfven i utlandet. Hr Heykenskölds hela skaplynne hänvisar honom till bondeståndet, der ett ringa mått af kunskaper icke saller i ögonen och tilltagsenheten i allmänhet imponerar. Han har en grof stämma, en otantlig sjelftillförsigt, och kommer säkerligen i debatterna att inlägga sitt jag med så många skeppunds vigt som han eger smidesrätt. Frågar man nu hvarföre hr Schwan ifrade för hr Heykenskölds inväljande i borgarståndet, så svarar jag: sannolikt derföre att han alls icke blandar sig i politiken, för hvilken ban icke har det ringaste intresse, att han icke kommer att göra sin mentor emot i någon fråga, att han villigt af denne skall taga instruktioner, och att han tjenstaktigt skall biträda vid genomdrifvandet af de anslag å första hufvudtiteln hvilka mer än allt annat nu tillförsäkrat hr Schwan talmansklubban. Denne senares obenägenhet för hr Tersmeden torde ock töranledas af hr Schwans personliga ovilja mot Aftonbladet, i kvilket hr Tersmeden är delegare och länge varit medarbetare. Den blifvande talmannen i borgarståndet, och alla de konservativa derjemte, har blifvit i hög grad tillfredsställd med öfverståthållareembetets beslut, hvarigenom bankdirektören Wallenbergs val underkändes. Borgareståndet får alltså vid den stundande riksdagen en erfaren och sjelfständig representant mindre, förutsatt att öfverståthållare-embetets beslut af högsta domstolen stadfästas. Men om protektionisterna, som framtvingat besvären öfver hr Wallenbergs val, blifva belåtna med hans efterträdare — troligtvis häradshöfd. Dufva — är föga sannolikt. Det är derföre alls icke omöjligt att de i sista stunden uppställa en annan kandidat. Icke utan en viss förvåning erfor man genom Posttidningen att lektor Wennerberg törordnats till lektor Nordvalls efterträdare såsom expeditionschef för ecklesiastikdepartementet. Hr Nordvalls afgång, på grund at ett ögonlidande, har länge omtalats. Men under skolrektorernas härvaro i somras lärer af dem föreslagits en helt annan person än hr Wennerberg. Hans kandidatur säges vara föranledd af trötthet med den befattning som han delvis redan tillträdt såsom ett slags intendent vid det blifvande riksmuseum. Denna befattning förmodas nu tillfalla en artist, mindre lycklig som sådan, men personligen väl anskrifven hos konungen. Det är emellertid icke osannolikt, att detta arrangement kommer museum till nytta, och ifall hr Wennerberg i sin nya befattning, som är ganska mödosam, kan förvärfva sig ihärdighet, så är allt väl bestäldt. Statsrevisorerna äro särdeles belåtna med sin resa till Karlskrona. De ledo alls icke af sjösjuka, och de mottogos på det mest förbindligaste sätt. Totalintrycket af deras besök var angenämt, och de förvånades af den utmärkta ordning som öfverallt egde rum. De hade alls ingen aning om de otantliga materialförråderna, som der förevisades dem. Att befästningarne till Karlskronas försvarande äro föråldrade, ehuru ganska nya, ligger i sakens natur. Befästningskonsten har äfven gjort jättesteg genom de nya upptäckter som gjorts i utlandet, och det är ej vårt fel, att vi icke ega resurser att hastigt följa med dessa ljättesteg. Statsrådet grefve Platens stora förslag till sjöförsvarets reorganisation är nu af K. M:t otörändradt antaget, hvilket ock grefven gjorde till ett oeftergifligt vilkor för sitt qvarstannande i ministeren. Detta förslag innebär