Göteborgsposten – 21 september 1865, sida 1

——n— Men skulle ni deremot åstunda att göra bekantskap med ett anspråkslöst original, så begif er vid förmiddagstiden, lika godt hurudant vädret är, till stadens södra tull, och ni skall der snart och säkert få se en medelålders man och akademisk lärare, som med atmätta steg vandrar vägen fram till den en qvarts mil utom staden belägna bron öfver Höje å; der vänder han om och vandrar så tillbaka till staden. Han går donna väg endast för att taga sig motion. Han har trampat denna väg dagligen i 40 år — det gör en sammanräknad väglängd af mer än 7,000 mil och det är ingalunda sällsynt att han gör denna promenad tvenne gånger dagligen. Han har tillbringat hela sitt lif i Lund, der han är född, och der han sannolikt kommer att sluta sina dagar, om ej något mirakel inträffar under tiden. För honom är Lund allt, och den öfriga verlden kan gerna förgås, blott Lund står qvar. Lägg härtill att han är lärd i sitt fack, att hans lynne är lika anspråkslöst som hans lefnadssätt, att han äter sin middag kl. 12 ur den klassiska mathemtaren af tenn — en möbel numera egendomlig för Lund; att han aldrig haft och aldrig kan få någon ovän — oci ni skall bli benägen att göra hans bekantskap, åtminstone för kuriositetens skull. Besöker ni Lund, så glöm ej att uppvakta den siste Tegneriden den älskvärdaste gubben i Saxos stad. Jag menar doktor Kahl. Tro mig, ni skall ej ångra detta besök. Är ni en beundrare af Tegnr, och hvem är icke. det? så behöfver ni ej något annat rekommendationsbref. Doktor Kahl är sjutio år och hvithårig; men han är ännu vida lefnadstriskare både till själ och kropp än mången vid hälften af hans ålder. Jag har sållan träffat någon som i högre grad förenar ett älskvärdt och frimodigt väsende. Han konversation förråder både qvickbet och humor, med små korn af attiskt salt, men af det äkta slaget som aldrig väcker sveda, utan blott lifvar. Hufvuddraget i hans skaplynne är bonhommie. Han eger en stor teologisk bildning och skulle med utmärkthet ha beklädt en profession inom den teologiska fakulteten om han icke föredragit att vara stadskomminister i Lund, med ett stort pastorat på landet som prebende. Men han är långt ifrån ortodox. Han lärer vara den ende i Lund som grundligt studerat Svedenborg, och bestämdt den ende i Lund, som står i förtrolig brefvexling med Tiibingerteologerna af den Svedenborgska skolan. Man behöfver ej samtala länge med d:r K. förr än man erfar att och huru Svedenborgs skrifter inverkat på honom. Man känner likasom i luften en fin doft af denna älskvärda, försonliga och försonande mysticism hvilken anträffas hos alla som gjort något mera än kallt studerat Svedenborg. Dernäst har Tegnr, med hvilken har under dennes Lundaperiod stod i den intimaste beröring, verkat på honom — och till den grad att då K. ännu strängar sin lyra, så framlockar han derur ackorder som erinra om den store mästaren. I somras blef Kahl vid promotionen i Lund jubeldoktor. Han skref då en prolog i den renaste Tegnerianska stil, ett mästerstycke i sitt slag, rikt på inspiration hvilket skulle hedrat hvilken som heldst af de nu lefvande i Svenska Akademien. Då ni lemnar Kahls angenäma hem, så kan det hända att han följer er till Tegnrs bus. Ber ni honom derom så gör han det gerna. De tvenne rummen till höger i förstugan af nämnde hus ha bebotts af Tegner i många år. De äro låga och oansenliga. Tapeterna och möblerna äro trån Tegners tid. De senare ha nyligen hopsamlats af hans beundrare. Jag vill dock ej sätta mitt hufvud i pant på att dessa möbler ha tillhört Tegner; men det är möjligt, det är till och med troligt och ni skall lätt kunna sluta er till huru anspråkslöst professorerna lefde i Lund för 40 år sedan. En student med ressurser eller kredit skulle nu alls icke nöja sig med så tarfliga tapeter och bohag. Men också hvilket hopp i framåtskridande har icke Lund, ja hela Skåne, gjort medelst de förbättrade kommunikationerna. Hvilken