Göteborgsposten – 19 september 1865, sida 1

ändradt antagande af förslaget, men då votering begärdes, voterades först om hr Evers eller hr Holmlins förslag som kontraproposition, dervid med 30 röster mot 19 det senare dertill antogs. Med 29 röster mot 20 beslutade landstinget derefter antagandet af hr Holmlins ofvananförda förslag, såsom uttryck af tingets åsigt i frågan Mot detta beslut reserverade sig icke mindre än 16 landstingsmedlemmar, nemligen: hrr Berg, Proschwitz, Evers, Dickson, Holmertz, Svedmark, Bundsen, Landberg, borgm. Rhodin, kyrkoh. Rhodin, Widell, skollär. Andersson, Nycander, Hjorth, Norrman och Aberg. Med anledning at det från Kgs Bfhde infordrade yttrande angående upphätvande eller inskränkande af hittills brukliga marknader i länet, tillfölje af K. Förordn. d. 18 Juni 1864 angående utvidgad näringsfrihet, beslöt landstinget på förslag af v. ordf. att tillsätta en komits af 9 personer, 1 för hvarje stad och fögderi inom länet, hvilken komite tills i morgon f. m. skall inkomma med törslag till yttrande i frågan. Till ledamöter i denna komit utsågos medelst val med slutna sedlar: rektor G. E. Widell, borgm. J. Rhodin, grossh. R. Thorburn, rektor A. A. Holmertz, hemmanseg. J. Henriksson i Kolbuxeröd, häradsdom. A. Eliasson i Tunge, riksdagsfullm. B. J. Holmlin, tullinspektor G. E. Bundsen och possessionaten H. Schmidt. Derefter slutades omkring kl. 34 3 e. m. dagens förhandlingar. Till utöfvande af bränvinsbränning inom detta län under instundande termin (från d. 16 Okt. till d. 15 Nov.) har anmält sig endast löjtn. O. J. Kilman på egendomen Tofta i Lycke socken af Inlands södre härad, för tillverkning af 550 kannor pr dygn. En norsk sångqvartett, kallad Luren lärer om någon tid komma att offentligen uppträda i Göteborg, på genomresa till Danmark. Qvartettens medlemmar, hvilka tyckas motsvara våra nationalsångare, föredraga, enligt norska tidningarne, nordiska sånger och nationalmelodier med smak och precision. Industriutställningen i Köpenhamn 1866 tyckes ha att kämpa med stora svårigheter, och det ser nästan ut som den knappt skulle komma till stånd. De inbjudna ursäkta sig och vilja ej komma, och tillställarne äro synbarligen i en ganska generad ställning, ty utan utställare kan man ej gerna göra någon utställning. Hvad är nu anledningen till denna småaktiga tvist om hvar skåpet skall står, om de som vilja en utställning i Köpenhamn nästa år, eller de som vilja en i Stockholm skola få rätt? Om expositioner på båda ställena samma år vilja vi ej tala; ty det är alldeles sjeltklart, att man med tvenne sådana i industrielt hänseende ej vinner stort mera än med en enda exposition, men deremot i många andra hänseenden förlorar på båda hällen. Påtagligen är förhållandet, att man inom vissa kretsar i Köpenhamn fått i sitt hutvud. att den svenska utställningen skall få en lika mycket politisk som industriel betydelse. Det är skandinaverna, menar man inom högstdesamma kretsarne, som spela under, och dessa böra motas. På det national-ekonomiska mötet i Göteborg 1863 var man å ömse sidor ense om att skandinaviska industriutställningar, så snart som möjligt, skulle omverxlande ega rum i de nordiska rikenas större städer, och vi hafva väl närmast detta att tacka för att en utställning i Stockholm redan nästa år kommer till stånd. Ehuru nu förberedelserna till denna drogo något ut på tiden, kände man dock ganska väl i Köpenhamn, att något uppskof ej var i fråga. Icke desto mindre, eller rättare sagdt just derför, passade det antiskandinaviska partiet på att arrangera en utmn