Göteborgsposten – 18 september 1865, sida 1

vacker. Hon såg rysligt förskräckt ut och hviskade i mitt öra: — Min bästa kjol är borta hos tvätterskan. Säg att vi behöfva en vecka, Maud. — Hvad säger hon? frågade lady Knollys. — Hon fruktar att hon ej ken bli i ordning, svarade jag nedslaget. — En hop af mina historier äro i tvätten, förklarade Milly, och stirrade på kusin Monica. — Hvad i all verlden menar min kusin? frågade lady Knollys. — Hennes saker ha ännu oj kommit från tvätterskan, svarade jag. I detta ögonblick inträdde den märkvärdige gamle hofmiäistaren och förkunnade lady Knollys, att hans herre var redo att emottaga henne, närhelst hon var benägen att gynna honom med ett besök. Han gjorde äfven en höflig ursäkt derför att onkel till följe af sitt helsotillstånd var tvungen att besvära henne att stiga upp i hans rum. Inom ett ögonblick stod kusin Monica 1 dörren. Kommen dit vände hon sig tillbaka och ropade kom flickor. — Jag ber om ursikt, icke ännu — ni ensam, yttrade hofmiistaren. Min herre ber likväl att de unga damerna skola vara till hands, emedan han straxt vill skicka efter dem. Jag började beundra den gamle hofmästaren såsom ruiner af en mycket aktningsvärd tjenare. — Riktigt ja, kanske är det bättre om vi kyssas och