Göteborgsposten – 16 september 1865, sida 1

—!— mAWA —— jusa dagen, midt på ett ingalunda öde torg sårade, (lyckligtvis lindrigt, men motsatsen kunde ha inträffat!), upprepade inbrottsstölder, icke allenast i stadens närhet, utan midt i hjertat deraf, och allt detta utan att det lyckats att, oaktadt all använd möda, få reda på någon af dessa mot samhällsordningen och den personliga säkerheten fiendtlige. I sanning, söga angenäma historier att för en samvetsgrann krönikeskrifvare inregistrera bland veckans tilldragelser. IIvad beträflar det s. k. mordattentatet vid Kungsportsplatsen, är det lika besynnerligt som ledsamt, att det icke lyckades sprida mera ljus i denna högst mystiska affär. IIOs de oförskämda gynnare, som under de senaste dagarne eller rättare nätterna gjort opåräknade visitor här och hvar, finner man en viss benägenhet för fina viner, enkannerligen champagne, ja, det berättas, att de på ett ställe varit så nosgranna att de ratat både Mumm och Heidsieck och endast lagt vantarne på Louis NRoedarer. IIurusomheldst, så tyckes hos dessa dyrkare af nästans källarlås och Bacchi safter, törsten ha kommit under drickandet, eftersom de icke läto mera än en natt förgå, innan de åter på samma lättvindiga, men brottsliga sätt, visste att skaffa sig påtyllning. Oaktadt den vackra och nästan sommarlika väderleken är det dock ett faktum att hösten är hardt när och detta veta våra älskvärda husmödrar allrabäst, hvilkas täcka fingerspetsar en tid bortåt haft en hemsk anstrykning å la Judith efter tte-å-teten med Holofernes, och detta tilltölje af den oskyldigaste och minst mordiska af alla sysselsättningar — lingonrensning, och hvilka dessutom hatt tilltälle att fälla tårar, icke öfver verldens eller männernas falskhet, nej, långt derifrån, öfver den präktiga syltlöken, hvarmed de i sinom tid tänka skryta för sina herrar gemåler. Emellertid synes, som sagdt, ännu knappast något spår af nämnde notabilitet, himlen är klar och blå, gräsmattor, träd och buskar ännu friska och gröna, och solen skiner om middagen så varmt och godt, att det riktigt är en lust och glädje. Visserligen kommer det en och annan dag, blåsig, regnig och sur, en dyster påminnelse om hvad vi bruka ha vid den här tiden och möjligen också kunna ha att vänta, men på det hela taget går man ännu och inbillar sig att man har full sommar, en inbillning, hvilken vi önska måtte kunna räcka så länge som möjligt. Sommaren med sina många gäster, brunnsoch badgäster, resenärer från när och tjerran, brukar äfven att medföra ett visst slag af snyltgäster, från hvilka vi dock i år blifvit så godt som nästan alldeles törskonade. Känner du en långbent individ, som med den största oförskämdhet tränger sig in öfverallt, som inventerar och sätter sitt bomärke på alla dina tillhörigheter, som deltager i dina måltider, som du med eller mot din vilja måste ha i maten, som uppvaktar vid toiletten, vid skrifbordet, ja, till och med gör dig sällskap i sängen och allt detta oombedd, oaktadt alla de slängar hvarmed han uppvaktas, oaktadt alla de besvärjelser (alias svordomar) hvarmed han helsas, som när han vunnit entr, genast far åstad efter legio andra som värre äro än han, och som med sitt eviga surr oupphörligt ropar i ditt öra: lär är oss godt att vara! Menniskosnillet, som hunnit så oändligt långt i den konst hvari Kain var den förste dilettanten, har ännu icke kunnat uppfinna något suveränt medel mot denna en af menniskoslägtets minsta, men mest efterhängsna fiender. Ty hvilken smälla, håt eller qvassiatallrik har ännu till fullo utrotat alla medlemmarna af Flugornas nåsvisa slägte! Men i år ha vi tillfölje af den kyla som följde på den starka hettan i början af sommaren sluppit ifrån dem för temligen godt pris, åtminstone i våra trakter. Hvad vi i förra krönikan förutspådde har inträffat. Konserterna på Lorensberg lycka