Göteborgsposten – 16 september 1865, sida 1

ild 10å ClttCr CH TIRSGGgSHANM. Göteborg d. 16 September 1865. Embetsjubileum. Justitie-borgmästaren i öteborg hr Patrik Ekman firade i går 50:de rsdagen som embetsman i stadens tjenst. Hr .., som ännu vid 74 års ålder med oförminkade kroppsoch själskrafter bekläder den orgmästareplats han under 25 år med nit ch samvetsgrannhet förvaltat, fick igår emotiga ett bevis på den aktning och tillgitvenet han vetat att förvärtva sig, i det på f. m. amtlige stadens tjenstemannakårer hos hoom gjorde sin uppvaktning, dervid till hoom öfrverlemnades ett dyrbart sotograsialbum, mehållande deras resp. porträtter. Kl. 4 e. 1. samlades till firande at dagen en talrik amling af stadens mest tramstående invånare ll en lysande middag i sestivitetslokalen å ;örsen, hvartill hr E. blifvit inbjuden. I stora alen åt Gustaf Adolfs torg var dukadt ett ärdeles smaksullt dekoreradt middagsbord, ved platser för 164 personer. IIedersplaten å ena långsidan intogs af hedersgåsten ör dagen. Sedan landshöfdingen grefve Ehrensvärd tbragt skålar för D. M:ter konungen och rottningen, hvilka skålar beledsagades at urrarop, fanfarer och sång at en tredubbel vartett, föreslog hr gretven i varma och vålaliga ordalag borgmästare Ekmans välgångskål, dervid till honom öfverlemnande kommenlörstecknet af Wasa-orden, det H. M:t konunven anmodat tal. att vid detta tillfälle tilltälla hr E. som ett erkännande at den oväld ch redbarhet hvarmed han i 50 år som tjenteman och i 25 år som justitie-borgmästare Göteborg handhaft sina åligganden. Denna kål åttöljdes af fantarer och entusiastiska urrarop, samt följande af mag. J. J. Biörkund författade versar: Uti en verld, der menskan strider Sin kamp bland lidelsernas svall, Der styrkan slår, der svaghet lider — Hur skönt är icke Domarns kall! Att oskuld skydda, våldet tämja Med tygeln utaf lagens bud, Bland folket sprida frid och sämja — Dertill han kallades af Gud. Ett heligt kall! Väl den, hvars skullra Ej svigtar, då dess tyngd han bär; Som, hur än hopens sorl må mullra, Ej tadlet fruktar, pris begär; Som, då han dömer, endast lyder En högre dom i eget bröst, Och ej blott lagens bokstaf tyder, Men talar med dess andas röst. Se der en bild, som står oss nära, En prydnad för vårt domarbord; Ty det är din, Du man af ära! Du ädle tolk af lagens ord! Och din är ock den fest vi fira, En tacksamhetens jubelfest, Der femtiåra minnen vira Sin krans omkring vår kära gäst. En yngling kom Du hit och sökte. Det hem, som Du för lifvet fann; Och snart från år till år Du ökte Den aktning, som Du blygsamt vann. Bestrålad nu af aftonsolen, I lifvets qväll en yngling än, Så vis, så mild på domarstolen Du sitter lik en vördad vän. Din själ är klar och rent ditt sinne Som daggens tår i blomman gömd; Men skatten sluter Du derinne För verlden, rädd att bli berömd. Den skimrar fram dock för vårt öga. — Som guldet i Pactoli våg, — I vetande, i tankar höga I värman för allt sannt Du såg. Derför i dag vår krets blef sluten An fira hvad dig lyckan ger: En fest, på hvilken, sällan njuten, Ett halft århundrade ser ner; Och derför tacksamheten bringar Dig nu sin varma hyllningsgärd, Och hvarje hjerta återklingar: Den gamle är var hyllning värd! Hr E. besvarade denna skål i hjertliga ordalag, dervid utbringande ett lefve för Göteborg. UEfter middagens slut spredo gästerna sig i de angränsande salarne, der kaffe intogs, hvarefter ännu några timmar under den mest litvade sinnesstämning tillbragtes under sång och tal af omvexlande allvarligt och skämtsamt innehåll. Tillställningen, i sin helhet en af de mest 8 . — h lyckade som här blifvit firade, var värdig dess föremål och hedrade i allo de personers smak och anordningsförmåga, som dermed haft bestyr.