Göteborgsposten – 15 september 1865, sida 1

jag behöft underkasta mig för att åstadkomma detta besök Jag afskyr att skrifva och har likväl skrifvit fem bref til Silas. Och jag tror ändå att jag ej sagt en enda imperti nens i dessa bref! Hvilken märkvärdig liten varelse ce gamle hofmästare är! Jag visste ej hur jag skulle betrakt: honom, der han stod på trappan. Är han en elfkung ellei blott ett spöke? Hvar i all verlden ha ni fått tag i ho. nom? Jag är säker om att han kom hit Allhelgoneqväll frambesvuren af en siare — icke er blifvande man heller. hoppas jag — och att han en vacker qvill skall försvinna i grå rök och sedan kila upp igenom skorstenen. Han ir den mest vördnadsbjudande gamla varelse jag någonsin sett. Då jag fick se honom, lutade jag mig tillbaka i vagnen och trodde att jag skulle dö af skratt. Han har gått upp att förbereda er onkel på mitt besök, och jag är mycket glad deröfver, ty jag är säker på att jag skall se ut som en Hebe då han varit inne före mig. Men hvem är detta? Hvem är ni, min vän? Dessa ord riktades till stackars Milly, som stod i hörnet vid kaminen och med sina runda ögon, på en gång rädd och förvånad, stirrade på den besynnerliga damen. — Hur enfaldig jag är! utropade jag. Min bästa Milly, detta är er kusin, lady Knollys. — Jaså, ni är Millicent. Godt min söta, jag är mycket glad öfver att se er. Och kusin Monica stod i nästa ögonblick hos Milly med dennas hand hiertligt omfattad af hennes. Hon gaf henne ev kyss på hvardera kinden och klappade henne på hufvudet.