Göteborgsposten – 15 september 1865, sida 1

——— — — — Uvexlingskassa, som hr Holm innehaft, erlagt: I proc. och stundom ändock högre ränta nä skassan öfverstigit 150.000 rdr och bolage har alltså med välbehag sett att vexlingskas ÅsSan hos honom varit hög, Hr Holm ha sätven erhållit betydliga lån af banken på kor (uppsägning, men mot oproportionerligt hög ränta, och derföre lemnat hypoteker, som an setts goda derföre att hr Holm varit lånta garen. Med tå ord sagdt, begäret efter er stor men följaktligen ätventyrlig vinst, hal sindragit banken i den nu oundvikliga förlusssten. Då hvarken revisorerna eller bolage Jörnt gjort anmärkning mot transaktionern: med hr IIOIm, så är det billigt att direktio nen icke får nu vidkännas förlusten. Men bo: slaget består af ett stort antal personer, som salls icke kunna konsiderera hvad som ät billigt. Den tid närmar sig då riksgäldskontoret i och för jernvägsarbetenas fortsättande blir behof af penningar som medelst lån måste an skaffas. De lånetransaktioner som kontoret i utlandet velat inleda ha hittills icke rönt tramgång, berättas det. Såväl presidenten Åkerman, som ock riksgäldskontorets sekreterare, hvilka begge företagit resor i utlandet och halt i uppdrag att efterhöra lån, berättas icke hafva kunnat bereda hugnesamma underrättelser till fullmäktige. Lån kunna visserligen fås; men på afskräckande höga vilkor. Denna omständighet torde ha till följd att de mänga anspråk på nya jernvägsbyggnader, hvilka vid instundande riksdag sannolikt väckas, icke leda till någon påföljd, och att i sammanhang dermed alla de machinationer, förr så vanliga, hvilka bortkollrade riksdagsmännen, uteblifva under denna riksdag. Det berättas med anspråk på tillförlilighet, att utgifterna för sammanbindningsbanan befinnas komma att ötverstiga den derföre kalkylerade summan, hvarigenom chefen för statens jernvägsbyggnader blifvit försatt i en ganska svår ställning. Sjelfva företaget var, då det drefs igenom hos ständerna, icke populärt. Stockholms kommun har icke visat i handling. något synnerligt intresse för saken, och stadsfullmäktige ha i denna fråga, som ej oväsendtligt betungar hufvudstadens framtida handelsrörelse, visat en fåkunnighet och snobbism, som ingalunda lindrar jernvägsbyggnadsstyrelsens bokymmer. Anslagets otillräcklighet har förmodligen tvingat nämnde styrelse till det trakasseri för hvilket konsul Fenger blifvit utsatt, och som framtvingat en rättegång, hvilken gränsar till skandal. Derföre att hr Fenger skickat sig mot styrelsen som en gentleman, och bona fide ställt sitt hus till styrelsens disposition, så vedergälles han nu dermed, att styrelsen blott vill erlägga hyra för detsamma medan tunneln spränges under huset, men vill återlemna det till honom längre fram i stället för att lösa det. Ingen kan positift påstå att huSet icke försämrats genom tunneln; men alla måste medgitva att hyresinkomsten minskas senom det buller natt och dag som bantägen istadkomma för hyresgästerna. Styrelsen svarar härpå, att hr Fenger kan bebo huset sjelf och behöfver ej mottaga några hyresgäster. Men ligger ej häri ett hån? Både rådhusräten och hofrätten hatva afslagit hr Fengers yrkande att huset skall inlösas, emedan det cke bevisligen skadats af tunneln, som likvisst stridigt sprängts igenom hans grund. Det är n tillfällighet att hr F. är en förmögen man; nen antag att det egts af någon annan sont not inteckningar belänt detsamma, och att! Jessa uppsagts till betalning derföre att dess nuchafvare ansett sin säkerhet minskad i iuset genom tunneln. Han kunde då ruineas, om huset blefve försäldt, ty ingen skulle nu etala för huset, hvad det kostar hr Fenger.