Göteborgsposten – 15 september 1865, sida 1

nattliga färd. Det var ganska förargligt att Mary Quince icke varit nog beslutsam att vänta tills den resande visa de sig. Vi kommo likväl alla öfverens om att vi bord iakttaga en sträng tystlåtenhet ochgatt Mary Quince icke heller skulle säga något till lAmour. Jag misstänker lik: väl att Mary icke vidhöll detta sjelfförnekande beslut. Men solbelysta vinterdagar och herrliga stjernklare nätter, trefliga eldbrasor i våra rum, små samtal, historier läsning och en frisk promenad genom det alltid sköna sceneriet på Bartram-Haugh, samt framför allt det oafbrutna lugnet i vårt lif, hvilket förvandlats till en routine, främmande för hvarje tanka på fara och olycka, lugnade småningom de farhågor, hvilka mitt samtal med d:r Bryerly uppväckt. Min kusin Monica hade till min outsägliga glädje återvändt till sin egendom och en verksam diplomatisk underhandling pågick per posto angående återöppnandet af vänskapliga förbindelser emellan hofven på Elverston och Bartram. En vacker dag stod slutligen kusin Monica, behagligt lcende, med hatt och kappa på och med en hy som äunnu bar den friska färg hvilken framkallats af Derbyshires skarpa luft, — plötsligt framför mig. Vårt möte liknade tvenne pensionskamraters, hvilka länge varit skilda. Kusin Monica var alltid blott en flicka i mina ögon. Hvilka omfamningar det blef, hvilken skur af kyssar, utrop, frågor och karesser! Slutligen trycktejjag ned henne på en stol. Hon yttrade dervid med ett leende: — Ni har intet begrepp om hvilken sjelfförnekelse