Göteborgsposten – 15 september 1865, sida 1

— —— -— —— stora marinförråder i Karlskrona? Med al aktning för nämnde funktionärer, kan jag ick. besvara denna fråga jakande. Emellertid god kändes förslaget at pluraliteten bland statsre svisorerna. Åtskilliga föranleddes dertill af lo jalitet. De antogo nemligen att det omfat tande förslag till sjötörsvarets reorganisation som Sjöministern skall förelägga ständerna bör vinna ett ökadt stöd i revisorernas utt. landen i ämnet och att dessa skulle erhålla ei större betydelse genom ett besök i det stor: marinetablissementet. Andra åter hoppades kunna uppdaga stora råtthål med ofantlig: råttor uti under vistelsen i Karlskrona — ocl så beslöts af skilda bevekelsegrunder att res: sdit. Den gamle rikshushållaren d:r Sandberg I motsatte sig hela resan för kostnadens skullmen då hans åsigt lemnades utan afseende, så I blef han för konseqvensens skull qvar härstä des, och jag är temligen viss på att han punkt sligt infinner sig i revisionslokalen, sysselsättande sig ifrigt med samma jagt efter missräkningar som kammarrätten verkställer. Boslut fattades att resenärerna blott skulle debitera statsverket för ångbåtsbiljetten, men icke för något extra dagtraktamente. I den konungen tillhöriga hjortparken i grannskapet af Lidingöbro på Djurgården fälldes häromdagen 14 rådjur. Man kan icke kalla det jagt, som der anställdes, ty djuren äro mycket tama. De måste derföre al jägeribetjeningen framdrifvas till skottplatsen, och der fälldes de utan svårighet. Det knappa betet har giort att djuren äro småväxta; men det hindrar icke att hufvudstadens samtlige restauratörer — de bättre förstås —, som få köpa de djur hvilka tillfalla jägeribetjeningen, servera sina kunder hela hösten med hjortstek, äkta så långt den räcker, och sedan med van lig oxstek, på matsedeln upphöjd till rang, heder och värdighet af hjortstek. Baron Wedel-Jarlsberg, hvilken i flera år fungerat som svensk-norsk minister i Petersburg, lärer skola för sjuklighet taga afsked och återvända till Norge, dit han redan afsändt en del af sin mobilier. Han lärer besväras af sömnsjuka — en ledsam sjukdom, men i mindre grad märkbar hos flera af våra diplomater. För en diplomat vid hofvet i S:t Petersburg är denna sjukdom bestämdt oläglig. Baron Wedels afgång medför i alla händelser stor belåtenhet, ty äfven fullt vaken visade han både svenskar och norrmän minsta möjliga tjenstaktighet. Hans efterträdare lärer ej vara utsedd. Jag har hört gissas på grefve Ehrensvärd, landshötdingen i Göteborg, men äfven på svensk-norske generalkonsuln i Archangel, Fleischer, som under sin dervaro utvecklat mycken habilitet och stor energi. Han lärer under sin långvariga vistelse i Archangel ha lärt sig ryska språket fullkomligt, och skall vara en utmärkt sjöofficer derjemte. Såsom aspiranter till de begge indrägtiga postkontoren i Norrköping och Wexiö omtalas cheferna för Nerikes och Bohusläns regementen, grefve Kalling och v. Nauckhoff. Deras regementen lära icke förts vid Axvallalägret till konungens fulla belätenhet och man är således hågad att bereda dessa begge chefer en passande reträtt. Genom den stora förlust som hr Holms tallissement tillskyndat Smålands Ensk. Bank har dess direktion kommit i någon förlägenhet. Bolaget har icke velat gifva direktionen ovilkorlig decharge, och åtskilliga aktie-egare sägas af direktionen fordra godtgörelse för len blifvande förlusten. Laglig rätt dertill örefinnes visserligen. Men med bolagets goda minne har i flera år likvisst den betänkliga transaktionen sortgått, hvilken, sedan den länge illskyndat bolaget en betydlig årlig vinst, nu idragit detsamma en ändå större förlust. Hr Holm har nemligen å den banken tillhöriga