Göteborgsposten – 15 september 1865, sida 1

ONKEL SILAS eller Svedenborgarens Testamente. Öfversättning från Engelskan. — Jag väntade så länge jag kunde, men jag hade mycket ondt i tänderna och så var det rysligt kallt. Jag afstod derföre och gick till sängs, ty jag kunde icke veta huru mycket längre de ämnade dröja. Ni skall få se, miss, att de hålla detta hemligt likaväl som de gjorde med den vagnen ni såg förliden vecka. Jag hatar allt detta krångel och deras hemligheter. Och gamla Wyat — hon ljuger om någon gör det — borde tänka sig för och minnas att hon icke har långt qvar och att hon är gammal. Det är rysligt att en så gammal menniska skall tala så mycket osanning som hon gör. Milly var lika nyfiken som jag, men kunde icke sprida något ljus i saken. Vi kommo dock båda öfverens att samma person hvars ankomst jag tillfälligtvis bevittnat var den som nu afrest. Denna gång hade vagnen kört fram till sidoporten på byggnaden, rundt omkring hörnet på husets venstra sida, och utan tvifvel aflägsnat sig bakvägen. En ny tillfällighet hade således uppenbarat denna