Göteborgsposten – 15 september 1865, sida 1

Högsta domstolens beslut i lösningsfrågan motses med otålighet, derföre att det blir ett preJudikat at stor framtida betydelse. Åtgärden mot hr Fenger skulle troligen icke skett om jernvägsstyrelsen haft medel till sin disposition; men deri ligger dock intet berättigande för åtgärden att trakassera honom. Det nya tornfartyget blir snart färdigt, befäl derå är tillsatt och försök med detsamma skola anställas. Få nu se om dessa försök anställas fullständigt, eller om den lika vanliga som skadliga njuggheten skall göra sig gällande. Till denna njugghet äro standerna skyldiga. Tid efter annan har krigsmateriel anskaffats, som visserligen afprofvats enligt foreskrift, men sedermera ej försökts. På våra fästningar finnas kanoner, med hvilka blott några profskott skjutits och med minsta krutsats, derföre att dessa skott äro så dyra och ständerna yrka på sparsamhet. I kronans förråder sinnas 40,000 centner krut, men en betydlig del deraf är öfver 10 är gammalt och har förlorat en ansenlig del af sin kraft, emedan det omöjligen så länge kan hållas fritt från fukt. Det skulle vara en fördel om det äldre och derigenom sämre krutet successive såldes till bergskrut; men förlusten på denna försäljning skulle ständerna anse som en misshushållning — och det får dertöre ligga för att bli ändå äldre och sämre. Om gevär med kammarladdning eller annan komplicerad konstruktion törtärdigas tör kronans räkning, så är det gevärskrut som tillverkats icke blott otjenligt, utan skadligt för gevären. Stänuderna skulle dock klaga öfver om bättre — och följaktligen dyrare — krut tillverkades. Gevären komma derföre endast ytterst sparsamt att begagnas, men soldaterna lära sig derigenom icke att begagna det vapen, hvarmed de skola atvida