Göteborgsposten – 9 september 1865, sida 1

WWWW. — — — som för ett lättjefullt lif snart nog blir lika bemärkt och utpekad som om han alltifrån fotabjellet och upp till hjessan målat sig ljusgrön, finnas dessbättre inga slanörer — med undantag at en eller annan krönikeskritvare, som på dragande kall och embetets vägnar då och då slår sina lofvar kring knutarne. Har ni lust att följa med på en liten promenad kanske: Till utgångspunkt kunna vi ju taga ändpunkten af Södra Hamngatan vid Trädgårdsföroningen. Vi promenera långsamt framåt, kasta en blick in i hrr Larson C:is präktiga fönster, der det visserligen inte är allt guld som glimmar — eftersom der finnes ganska mycket silfver också —, se en bild at alltings förgänglighet i de förtorkade fikonalöfven utanför Göta Källare, ett gentilt hotell der alla väningarne under sommaren varit upptagna al markiser, och fortsätta vandringen. Hvad behagas? Ni ger till ett rop? Hur är det fatt: — Ack, min Gud, hvad var det som föll på min hatt: — Er hatt? Ah, nu ser jag, var utan fruktan, det var bara en beskedlig husa som skakade utat bordduken, och åtskilliga små lemningar af herrskapets frukost töljde kanhända med i hastigheten. Lugna er min vän, nästa gång gör hon det säkerligen genom något af gärdsfönsterna, åtminstone vilja vi hoppas det, ty allt som kommer ofvanifrån är icke precis en god gåfva och man kan vara både snygg och ordentlig utan att precis nästans yttre menniska deraf behöfver bära ledsamma spår. Men — se här, hvad säger ni om hr Ahlbergs butik, smakfullt, inte sannt? syperbt serveradt, sint åötableradt och priset också modereradt?. Vi fortsätta vandringen, här och der beundrande den vackra lyxen af hela spegelglas, vi befinna oss snart vid det s. k. Gumperts hörn, se der något nytt! Å. P. Jonason ha ömsat bilder i sin låda, största delen gamla bekanta från scenen, med direktör Carl Gaudelius i midten. Lorträtterna äro, som vanligt från denna atelier, fint och väl utförda och deribland förekomma ätven ett slag at visitkortsporträtter, i detta ords egentliga mening. Som ni sjelf ser äro de icke större än vanliga litografierade kort, men upptaga i midten er egen värda bild i miniatyr och derotvan ert namn i siratliga bokstäfver, och tycker ni bättre om det, kan ni istället få er egen mer eller mindre originella namnteckning i facsimile. Idecen är god, icke sannt? Priset är relativt taget mycket billigt och torde om ideen vinner uppmärksamhet ytterligare kunna reduceras. Men låtom oss fortsätta! Dock vänta, låtom oss göra en liten utflykt till venster Apoteksgatan uppför, jag ber er, det lönar verkligen mödan. Se här, var god och kasta endast en blick på den utmärkt smakfulla, enkla, men solida anblick som ätalaget i fönsterna till hrr Kobbs Söners nyreparerade magasin erbjuder. Ni sinner här ingenting öfverlastadt, varorna trängas icke med hvarandra i brokig oordning som tulla bönder på en hästmarknad, och de artiklar som paradera i den lilla expositionen, med hyllor af spegelblank mahogny, äro valda med utmärkt omsorg och fägna ögat med en fager yta och smakfulla former, Vi återvända; oaktadt det är en dame jag hade den äran att föra, så är Jag sannerligen frestad att bedja eder stiga in och bese hr Cavallis högligen propra etablissement, der ni kan få genomvandra flera våningar, från golf till tak fyllda med rudimaterierna till de mest olika mixturer, tinkturer, piller och andra oangenäma, men nyttiga saker, allt förvaradt och ordnadt med en propretå som skall väcka er förvåning. Ni tror mig på mitt ord och vi tortsätta promenaden. Framtör Gumpertska konsthandeln blifva vi stående och fördjupa oss i åskådande af den mängd konstsaker, fotografier o. dyl. som upptylla fönstren. Sedan vi mättat vår nyfikenbet fortsätta vi vår vandring och hamna slutligen midt för Bachelors Club, efter att ha tagit den solida och säkerligen högst dyrbara portalen i ögnasigte som brukspatron James Dickson låter uppföra utanför sitt hus. År ni nöjd med er promenad, säga vi icke farväl