Göteborgsposten – 9 september 1865, sida 1

LT Amour, men Jag var ej fullkomligt säker derpå. Tätt vid förstugudörren stod en lanterna. Vagnslyktorna voro tända, ty natten var ansenligt mörk. En koffert och en nattsäck, så vidt jag kunde so, logos ur vagnen af postdrängen och en låda från taket af åkdonet, hvilka saker derefter buros in i förstugan. Jag nödgades hälla min haka mot fönsterrutan för att kunna se nedstigningen ur vagnen och min utsigt fördunklades dessutom af andedrägten som gjorde glaset skumt nästan lika hastigt som jag hann aftorka det. Men jag såg likväl en stor gestalt insvept i en kappa stiga ur och sakta inträda i huset, men om det var en manlig eller qvinlig varelse kunde jag ej urskilja. Jag kom i ett ögonblick till en slutsatts. Min onkel var sämre — var döende; nu kom läkaren som för sent blifvit efterskickad till hans sjuksäng. Jag lyssnade för att få höra huru han steg uppför trapporna och in i min onkels rum, hvilket jag trodde mig lätteligen böra kunna höra i den tysta natten, men intet ljud nådde mina öron. Jag lyssnade i fulla fem minuter, men utan resultat. Jag återvände till fönstret, men hästarne och vagnen voro försvunna.