Göteborgsposten – 9 september 1865, sida 1

utan au revoir och skiljas åt efter vår lilla trip utefter Södra Hamngatan. I dag nedlägger enväldsherrskaren inom ett litet, men välkändt samhälle, hr J. P. Dahlqvist, rostauratören å Frimurarelogen, sin spira, den han i 44 är fört, på olika ställen, men alltid till sina kunders synnerliga belätenhet. Typerna af den gamla goda stammen blitva allt sällsyntare och visst är, att med honom, som i dag upphör att sörja för sin nästas lekamliga väl, afuräder också typen för en hedersman af gamla skolan, som utöfvat sitt värdskap med en viss saderlig eller rättare sarbroderlig anstrykning, som gjort Frimurarelogen nästan som ett hem för många, enkannerligen af dessa lifvets enstöringar, som kallas ungkarlar. IIos alla som känt honom skall den hjertlige, smarolige och bottenärlige raske gubben lefva i ett kärt och aktadt minne, och mer än en gång skall säkerligen den tiden åberopas som mönster då tarbror Dahlqvist hade Logen. ——— ALL