Göteborgsposten – 9 september 1865, sida 1

———7 — ————— sortgång, har det äfven varit en heder för vår lilla skarpskyttemusik-kår att dess prestationer bestått profvet vid sidan af en al vårt lands utmärktaste musik-kårer. Ått denna senare häfdat sitt gamla anseende och att de stycken som utförts af båda kårerna gemensamt gått öfverraskande väl, är något som vi antaga att hvar man vet, ty hvem har icke varit i Trädgdårdsföroningen åtminstone på en af konserterna: Den betydliga inkamst, som genom dessa konserter beredts såväl Trädgårdstöreningen som schwoizeriföreståndaren derstädes, hr Frick, hade kommit arrangörerna deraf att hoppas, det direktionen och hr F. gemensamt skulle å sin sida, åtminstone i något högre grad än nu varit salllet, äfven söka bidraga till att göra dessa tillställningar så angenäma som möjligt tör publiken. Att så likväl icke varit fallet, derom har den ömkliga eklärering, som båda altnarne beståtts, nogsamt vittnat. Man skulle härvidlag väl kunnat travestera fru Lenngrens bekanta uttryck och vid anblicken at dessa ensligt flämtande marschaller, dessa i alla hänseende malplacerade, på omålade träpinnar upphängda några dussin kulörta lyktor, kunnat med skäl utropa: Så stor lokal, su liten smak! Då gjorde framställningar i detta hänseende icke ledt till ett önskvärdt resultat ha arrangörerna fallit på den ganska lyckliga iden att gå till en annan marknad och med anledning deraf gifves i afton den 3:dje konserten på Lorensberg. Detta vackra ställe, som numera undergått och fortfarande undergår en så genomgripande föryngringsprocess och pånyttfödelse, att man snart nog kan likna det vid en ungmö, hvars behag äro lika fläckfria som hennes seder och som förlorat den kamelia-anstrykning det tordom haft, förtjenar också att allmänheten något mera än hittills, ja, lika mycket som i fordna dagar, visar att den vet att uppskatta en bland de täckaste parker, som finnas i närheten af vår stad. Trädgården kommer att blifva rikt upplyst med marschaller och kulörta lyktor, och entråen har blifvit bestämd till 50 öre, något som säkerligen skall sägna hvar och en, hvilken uttrycket frivillig afgift mången gång förefallit kinkigt och genant nog. Konserten tager sin början kl. half 8 och omnibusar komma att under hela aftonen oafbrutet underhålla trafiken med staden. Programmet upptager icke mindre än 6 nummer, utförda at båda kårerna gemensamt och bland dessa presternas eftektfulla och imposanta kör ur Athalia af Mendelssohn-Bartholdy, Tiraljörmarsch, Fredriksteensmarschen m. fl. Som en intressant nyhet kan äfven omnämnas att åtskilliga stycken komma att utföras med förstärkning af fagotter och flöjter samt så kallad Janitscharmusik. Blir väderleken endast vacker torde man således ännu en gång, och som vi hoppas många gånger hädanefter, få se Lorensbergs vackra allter och skuggrika bersåer uppfyllda af en publik, som man, åtminstone hvad den qvinliga delen beträffar, icke på många år varit van att der så skåda. Här är den enda och rätta platsen för ett motstycke till Stockholmarnes Djurgård med sina dussintals förlustelseställen, till Köpenhamnarens Tivoli, till Kristianias Klingenberg, och måhända kan åter den tiden komma tillbaka, då man lika gerna som förr tar den lilla högst 10-minuters promenaden ut till Winbergs. Ombyte förnöjer, och ett aldrig så litet ombyte från Trädgärdsföreningens, vi medge det gerna, utmärkt vackra enahanda kan heller icke skada och minst af allt, det veta vi af erfarenheten, skadar möjhgheten at — konkurrens. Menniskan är ett sällskapsdjur, anemal sociale, och kan hon icke få något sällskap bland de letvande varelserna, så söker hon sig dem bland de döda. På denna grund har; flanören byggt större delen af sin i hans eget tycke särdeles angenäma tillvaro, ty för den sanne slanören har allt nytt som han möter på sin väg ett ogement intresse. I vårt för sin verksamhet och arbetsamhet med skäl så prisade samhälle, der en arbetsför person mn maimmvvmstm—m—— — —VKV