Göteborgsposten – 9 september 1865, sida 1

J. R. Selling, 44 BE -o 33 å Södra Hamngatan, hos hör Uasthuggstullen, hos E. Dahlström, i Majorna, ho: nedjegatan. Meteorologiska Uppgifter. 2 7 Eg : Vind. ö Zz : (5 — 3 fi Riktning. Styrka. 8 3 7 i 2 8 8s 28,756 16,5 Lugnt. Klart. — ) 2 25.739 — 20,7 VSV. 2 I D:o. — 1 9 25,690 18,4 Lugnt. D:o. — 3; Veckokrönika. En qvasi-marknad. — Tillrustningar. — Mänskensnätter, romantik och botanik. Konserterna i Trädgårdsföreningen. -God musik, men skral eklärering. — Till Lorensberg! — Aftonens konsert. -— Konkurrens. — Om flanörer. — Gatupromenader. — Hvad man kan få se mellan Trädgärdsföreningen och Arfvidssons hörn. — Ofverhängande fara. — Fotografi-visitkort. — På Apoteksgatan, hos hrr Kobb och Cavalli. — Dyrbar portal. — Välförtjent loge. Säg mig, du doftande vind, som förs till min näsa från torget, Ha vi då marknad igen? Blef den oj afskaffad, säg 7! Jo visst! Så ha åtminstone stadsfullmäktiges och konungens befallningshafvandes protokoller sagt oss, men si vår raska skärgårdsbefolkning hade annorlunda beslutit, och så fiskade och saltade den på, alldeles precis som i forna dar, och när allt var i ordning gjorde kära mor sitt bästa för att fylla matekistar, kära far och pågarne drogo den grannaste bundtröjan och fiffigaste blankhatten uppå, och jäntorna började med allvar på att reda de trassliga härfvor, som en gifmild natur, underlättad af den totala bristen på utredningsmän i boet, i pittoresk oordning placerat på deras respektive hufvuden. Storbåten rustades i ordning och när allting var klart, hissades gladeliga seglen och kosan styrdes till stan, der produkterna af mången djert kamp mot olementerna, af mången obesjungen försakelse och vedermöda, dem endast de fräsande böljorna, det molnbetäckta himlahvalfvet och stormens mäktiga ande kunna bevittna, skola törvandlas i klingande mynt, till pengarr, för hvilka man kan få så mycket rart, kaffe, socker, tobak och snus, halskläden och hufvuddukar och framför allt — bränvin. Och så begaf det sig att vi fingo en marknad tvärtemot både lag och förordning, och detta en som kändes på långt håll ändå. Der har man ett tydligt och slående bevis på, att om också marknaderna till namnet borttagas, det likväl kommer att förflyta ett eller annat tiotal år innan vanan, hvilken som man vet är halfva naturen (men hvad är då ovanan?), upphört att taga ut sin rätt. Augusti-månsken, du af skalder, både med och utan hår besjungna naturföreteelse, September, höstmånaden, regnet och slaskets, otreflighetens och ruskets så illa beryktade månad, har dock kommit dig på skam, ty så herrliga nätter som den förflutna veckan erojudit, kunde du sannerligen icke uppvisa. Klar och strålande utan den minsta melankoliska anstrykning har månan, den gyllne tigarn, för att tala med en af våra med Svenska Akademiens stora pris belönade snillen, strött sina floder af ljus öfver den slumrande naturen. Åfven kylan har om aftnarne icke på långt när varit så genomträngande som under den förflutna månaden och lägger man härtill att äfven på dagarne väderleken, kan ske något nyckfull, likväl på det hela varit angenäm, att naturen ännu icke ömsat den vackra gröna sommardrägten, att blommorna ännu icke tynat af för den obeveklige härjaren nattfrosten, utan ännu fägna vära ögon till och med i den så ofta häcklade blomstergården i Brunnsparken, så torde man utan otverdritt kunna påstå att höstmånaden börjat sitt regemente med att bjuda på en liten ganska näpen eftersommar. Denna gynnsamma väderlek har kommit ganska väl till pass för de angenäma aftonunderhållningar, som artillerioch skarpskyttemusik-kårerna gemensamt beredt allmänheten. Dessa tillställningar ha också varit besökta af tusentals personer och sinnesstämningen ytterst upprymd hos den synoch hörbarligen lifvade publiken. På samma gång det varit ett nöje och en kraftig eggelse till vidare