Göteborgsposten – 5 september 1865, sida 1

icko fått ett hårdt ord af mig; och jag bryr mig ej det ringasto om hvad någon säger. Men det är säkert, Milly, jag har hindrat några af edra pojkupptåg och jag skall hindra ännu fler. Ni skall icke hädanefter kasta sten på kreaturen. — Prata ni bara! utropade Milly. Jag önskar att jag varit här, då ni var ohöflig mot kusin. Om Winny vore här skulle hon ta er i er träfot och vända er upp och ned. — Ja, hon skulle bli en god en, ifall hon ville likna er, svarade den gamle mannen hånande. — Tyst nu och gå er väg, skrek Milly, eljest skall jag hemta Winny, som slår af er ert timmerben. — Aha, ni kan icke tiga ännu! Ni är riktigt ott fint fruntimmer, eller hur, svarade han med ett tvunget skratt. — Ni tyckte icke om det i påskas, då Winny sparkade af er träbenet. — Det var en karl som sparkade mig, mumlade han med en blick på mig. — Åhnej! misstag! det var Winny som gjorde det, och så fick han ligga en hel vecka medan timmermannen yxade till ett nytt ben åt honom. Milly skrattade hjertligt. — Jag vill ej spilla någon tid med att höra på era galenskaper. Men kom ihåg, att jag skall tala med Silas. I det han aflägsnade sig förde han handen till sin slokiga hatt och yttrade tiil mig i buttert urskuldande ton. — God afton, miss Ruthyn, god afton, och var god