Göteborgsposten – 26 augusti 1865, sida 1

känsla af fara och olycka, med hvilken man plötsligen får höra en fiende omtalas, hvilken man förlorat ur sigte under en tid. — Jag vill skrifva och bedja Georgine köpa detta kors. Jag vågar mitt lif på att det är ert, sade lady Knollys beslutsamt. Tjenstefolket på Knowl gjorde sannerligen ingen hemlighet af deras dåliga tankar om m:me de la Rougierre och beskyllde henne öppet för en lång lista af stölder. Tiklochmed Anne Wixted, som hade njutit hennes förtroende under den tid hon var guvernant, meddelade i förtroende att hon bytt bort ett stycke spetsar som jag saknat till en zigenarkrämare mot franska handskar och irländska dukar. — och så snart jag finner att det tillhört er, skall jag sätta polisen i rörelse. — Men ni får ej bringa mig inför domstol, sade jag till hälften road och till hälften nppskrämd. — Det är ingen nödvändighet, min älskade; Mary Quince och mrs Rusk kunna bevisa det fullkomligt. — och hvarföre afskyr ni henne så mycket? frågade jag. Kusin Monica lutade sig tillbaka i stolen och blickade uppåt taket en stund liksom sökte hon finna ett skäl. Slutligen började hon småskratta och yttrade: — Nåväl, det är i sanning ej lätt att förklara och det är kanhända ej rätt kristligt; men jag vet att jag hatar henne och jag vet äfven, ni lilla skrymterska, att ni hatar henne lika mycket som jag.