Göteborgsposten – 26 augusti 1865, sida 1

-d)egåran. — Meteorologiska Uppgiftor. Ej 7 23 Vind Zz li 8z 8 8 B— —— Yv. oe S2 3 2 äderlek. 2 3 ECZ 3 3 preenämo Rek 8 2 32 2 Riktning. Styrka z 20 8 m106 I1.8 O. (0,9 Klart. — 2 25.713 —18,1 0. 0.9 Di0o. — 9 Åo sar — 13.7Lungt. D:o. — Veckokrönika. Mordforsöket vid Gamle Port. — Obehaglig promenadplats. — Några reflexioner att fundera på. — När få vi en hyrkusktaxa? — Penetiansk festnatt, Skizz från Segelsällskapets utfart. — En aktningsvärd kår. — Konsert i Bellevue. — D:o i Trådgärdsföreningen om Måndag. — Mera ljus! — Något om Lorensberg. — En fråga. — Dramatik och lyrik. — Hr. Marvigs engagement. — Simpromotion. — Förtalet, tema med variationer. — Också en annons. — En illusion. Har man väl någonsin hört på maken! Kulor, äkta, veritabla kulor af det hårdaste bly, susande genom luften midt på blanka förmiddagen, midt på en af stadens mest trafikerade gator och utan att man med bestämd visshet ännu kan afgöra, hvem som föröfvat det i våra fredliga nejder lyckligtvis ovanliga dådet. Jo, det är verkligen snyggt. Bäst som man går der vid Gamle Port i sin oskuld en vacker middag, solen lyser så ljufligt från den blå himlen, blå som en engels öga, man gnolar på en munter stump, der flotte Geist t. ex., man ämnar sig kanske till Lorensberg på ett viftande, man går der i sina pensger och undrar kanske hvad man skall få till middagen eller huru länge Hagakyrkan skall vara anfäktad af kopparslagare, med ett ord, man går der lika fredligt stämd som sjelfvaste Elihu Burrit, — Jå ryker det som hastigast från någon kuskbock i grannskapet och pang, har man sig en kula, i lyckligaste fall i öfvereller underlåret. Nog är det trefligt alltid, och så vet man till på köpet ej hvem man skall skjuta skulden på. Skämt å sido — och sådana saker lämpa sig sannerligen mindre väl för skämt — så skulle vi med anledning af detta nidingsdåd, för hvilket, som bekant, en hos en af de sårade anställd droskkusk blifvit misstänkt och häktad, vilja lägga så väl husbönder som vederbörande myndighet på hjertat att något mera än hvad som hittills synes ha varit fallet fästa uppmärksamheten vid moraliteten hos medlemmarne at denna helt nya kår, som kallas droskkuskar. Den omständighet att trafiken ännu icke här hunnit så utveckla sig att körsvennen under hela dagen kan vara sysselsatt, gör att en stor del af hans tid tillbringas sysslolöst, oftast på en krog, ty det är alldeles ingen ovanlig syn att få se en hel rad at håstar och åkdon stå utan tillsyn under det att kuskarne förfriska sig på något tittin i grannskapet. Man har exempelvis omtalat, att flera hyggliga, unga, starka och raska karlar sålunda inom en otroligt kort tid blifvit både fysiskt och moraliskt förderfvade, nästan oigenkänliga. Må man behjerta detta; det är icke nog med att åkdonet är snyggtoch propert — och detta är Gunås, äfven det, högst sällan fallet — en nykter, uppmärksam och städad körsven skall bättre än allt annat sätta både ekipaget och husbonden i kredit. Medan vi äro inne på detta kapitel, taga vi oss friheten framställa en höflig förfrågan till vederbörande, huru länge det ännu skall dröja innan Göteborg får sig en vederbörligen stadfästad och legaliserad Myrkusktaxa, om hvilken man nu hört talas i ett par år. Om vi icke alltför mycket misstaga oss, så är det redan öf ver år och dag sedan ett förslag till en dylik inlemnats till Magistraten. Behöfligheten af en sådan anse vi vara alltför i ögonen fallande för att här vidare behöfva påpekas. Måtte derföre någon vänlig hand snart nog leta fram sagde förslag ur de digra luntor, som vi föreställa oss ligga uppstaplade i Themis salar. Samma dag som skottet vid Gamle Port satte alla tungor i lika liflig rörelse som på Isin tid det famösa skottet på Fords teater i Washington, och som denna italienska bandit