Göteborgsposten – 26 augusti 1865, sida 1

scen, för att orda i den högre stilen, passerade, kunde vår stad eller rättare en bit at det vattendrag, som Försynen för att tala med Dumbom, så vist placerat, just der som staden stryker fram, bjuda på en venetiansk festnatt arrangerad af Segelsällskapet och i sitt slag ganska lyckad. Det var en särdeles vacker anblick tör de otaliga menniskomassor, som nyheten om det här ovanliga skådespelet lockat ned till stränderna och upp på höjderna vid elfven, att i den svala men kolsvarta höstqvällen, å lugn att icke en krusning förmärktes på den klara vattenytan, se de fantastiskt, men smakfullt dekorerade båtarne glida fram, konvojerade af den lilla ångslupen, från hvilken raketer, luftbägare och kulörta eldar oupphörligt uppstego. Under omvexlande sång och musik förflöto hastigt och angenämt några timmar; der ute på elfven rådde under hela tiden det rörligaste lif, en fast oräknelig skara af roddbåtar, i hvilken man vid den intressanta belysningen från de mångfärgade lyktorna äfven kunde npptäcka många representanter af det täcka könet, svärmade omkring den lysande flottiljen som ålar kring ett ljusterbloss. Oaktadt den verkliga trängsel, som isynnerhet i trakten af Simskolan rådde bland de många båtarne, passerade, oss veterligen, ingen olycka, och intet oväsende eller s. k. gurgel störde det behagliga intrycket af den enkla sesten. Öfverallt endast glädje och munterhet, från alla båtar ljuda endast glada röster, och muntra skrattsalvor klinga i den ljumma sommarnatten, till stor förvåning för mången yrvaken, befenad, silfverglänsande kurre der nere i det blå gemaket, der man vid det laget eljest förmodligen redan tar sig en stilla snarkare. Der -toastar man för prins August, der för damerna och der för sångarne, och på hippningar och hurrningar är det alldeles ingen ända. Der glider en ångbåt, prydd äfven den med kulörta lyktor, förbi och derifrån utbringas ett lefve för Segelsällskapet, hvilket besvaras med skallande hurrarop. Aj, hvad var det som föll i sön? Åh det var bara en hatt! -Gör ingenting, Rothenborg skall lefva han också, lefve glädjen! Efter utfartens slut samlades ett icke ringa antal af deltagarne till en enkel kollation på Börsen, der ytterligare några timmar tillbragtes under skålar och tal (dervid bl. a. en tacksumhetsskål egnades åt segelsällskapets ordförande hr J. Lithman, hvilken uppgjort planen till den lyckade utfarten) samt musik af en sextett tillhörande skarpskyttemusikkåren. Ja, den hyggliga skarpskyttemusikkåren, den räcker då till öfverallt, till lands och vatten, öfverallt en kär och hedrad gäst. I Thorsdags bidrog den icke minst till simpromotionens högtidliga firande, på aftonen var det medlemmar af kåren, som gåtvo lif åt Segelsällskapets utfart och om Söndag biträder den vid en konsert, som till förmån för Majornas tillsyningsförening kl. 6 e. m. gifves i Bellevues trädgård vid Varfvet Kusten, och hvilken vi antaga kommer att af många skäl bli talrikt besökt. Majornas sångförening medverkar vid konserten och förfriskningar komma vid tillfället att nållas allmänheten tillhanda Nästa Måndag kommer troligen den omtalta konserten af nämnde kår och artilleriets musikkår samfäldt att gifvas i Trädgårdsföreningen, vid hvilket tillfälle vi gissa att vår publik icke skall vara sen att mangrannt infinna sig Denna afton då säkerligen tusentals personer komma att hvimla i lustgården förmoda vi att något rikligare eklärering än vanligt kommer att bestås, om icke annorstädes så åtminstone på hufvudgångarne, der man eljest i mörkret lätt riskerar att komma i en ofrivillig och för mången säkerligen obehaglig kollision med sina medmenniskor. I morgon försiggår som bekant skarpskyttekårens större prisskjutning å Lorensberg, hvilken vi hoppas blir så talrikt besökt som dagens högtidlighet fordrar. Apropos Lorensberg, så har denna plats, Göteborgs enda utvärdshus, nu så småningom — måhända något för småningom — likt en annan