Göteborgsposten – 16 augusti 1865, sida 1

Ä — — — — nark, för att återfordra sina rättigheter i Slesig! Han tillade, att han för ingen del ville itva londonerfördraget, ännu mindre påföra )anmark krig, och att han, just för att undrika dessa båda ytterligheter, begärde — — tt få besöka Slesvig, fredligt besätta det, :såsom en pant för att Danmark skulle uppylla Tysklands lagliga önskningar-. Och Ryssland . .. lät den engelska geandten förstå, att det fann hr v. Bismarcks irgumenter vara lika sanna som moderata ! — synnerhet som de ännu tasthöllo vid londonerfördraget som basis. 1 sin förvirring ville nu England bringa ill stånd en konferens för frågans lösning. Danmark önskade veta, om konferensen skulle till basis taga londonerfördraget, hvilket vore detsamma som den danska monarkiens integritet. Den saken kunde ej beröras, genmälte England, ty det skulle låta en antaga, att dess gällande kraft blifvit satt i tvifvel. Den sista dagen i år 1863 gjorde England konferensförslaget, på basis al status quo, tills konferensen slutat sina arbeten. Den preussiske ministern uppreste sig isynnerhet mot detta vilkor af status quo och — Ryssland lät genom furst Gortschakoff säga lord Napier, act det ej heller tyckte om en sådan basis, emedan status quo vore den af danska riksrådet beslutade och af konungen antagna novemberförfattningen-. Bismarck kunde ej finna, hvarföre han icke skulle kunna intränga i hjertat af Danmark, medan fredsverket pågick. Han törklarade sig emellertid vilja antaga konterensförslaget, diskutera basis dertör, tillochmed ingå i främsta rummet på londonerfördragets bibehållande (danska monarkiens integritet), men han ville ej ötvergifva tanken på att fredligt besätta Slesvig. Om danskarne skulle göra motstånd? lät Russell fråga — Om de skulle göra mot stånd, svarades det, då vore det en stor olycka, ty det skulle betyda krig, och kriget skulle nog kunna förändra Österrikes och Preussens mot Danmark nu så gynsamma känslor:. — Och Ryssland fann Bismarcks törklaring mycket god. Furst Gortschakoff har i dag sagt mig, skref lord Napier från Petersburg d. 11 jan. att man borde förmå Danmark medgifva Slesvigs besättande af Österrikes eller Preussens trupper, såsom en garanti för dessa båda makter, i atseende på hertigdomets tyska befolkning ... Ja, furst Gortschakofr ullechmed sjelf utförde detta vackra förslag och skickade till Köpenhamn en direkt och ifrig uppmaning att icke motsätta sig panttagningen. Stödt härpå lät Preussen, sekunderadt al Österrike, afgitva en identisk note d. 16 jan. till konung Christian IX, med uppmaning tili denne, att inom tvenne dagar upphätva novemberförfattningen. I motsatt fall skulle österrikiska och preussiska gesandterna lemna Kö penhamn. Det var en krigstörklaring! Ty sauet kunde ej vara deras uppriktiga tro, al T konung Christian skulle utan det nu upplöst: riksrådets hörande upphätva författningen. De sskulle vara en statskupp, ty riksrådet kund: ju ej på två dagar sammankallas. Den vidare gången af händelserna ä I känd. Vi ha här blott velat visa, huru Ryss land hade sina fingrar med i rötvaretåget emo Danmark och kraltigt bidrog till dess plun drande. Det är ett nytt bevis på huru far ligt det är att någonsin räkna på denna makt! Ryssland är en fiende till den skandinavisk Norden, det har i alla tider visat det, och m Danmarks olycka stå som ett varnande spök framför dem, som kunna vara nog blinda ai förorda ett närmande till denna makt! 2 Po ee 2—— —