Göteborgsposten – 16 augusti 1865, sida 1

JTEBOKU, D. fe BUNTFTIEKS VAC gt tillfredställa det moderata partiet i Tyskund och äfven afväpna det revolutionära parets önskningar. Furst Gortschakoffs språk var beteckande. Det bevisade, att Ryssland, Danmarks skyddsmakt och allieraden, var med om upp: änningen till den ohyggliga planen om dess lundrande! På Rysslands förslag skickades nu från Petersburg, London och Paris extra sändebud ill Köpenhamn, för att der helsa Christian X:s uppstigande på tronen och förmå Dannark till ettergifter. Frankrikes sändebud lock endast gratulerade och reste sedan. Emellertid utrymde Danmark Holstein, sifvande efter för Englands uppmaningar, och xekutionstrupperna ryckte in istället. Fastän Bismarck törut till såväl Englands som Danmarks gesandt förklarat sig önska Danmark jeltständigt till Eidern i söder och Holstein jellständigt till Eidern i norr, fastän han intet ord haft att anmärka emot den i Danmark antagna novemberförfattningen, som just afsåg Holsteins särskiljande från det öfriga Danmark, fann han nu plötsligt denna författning outhärdlig och förklarade för den utomordentlige engelske gesandten, d. 12 Dec., att törfattningen måste vara upphäfd för d. 1 Jan., annars skulle de tyska makterna anse sig lösta från alla sina förbindelser mot Danmark!Då det invändes, att danska riksrådet ej gerna kunde besluta derom tills dess, genmälte Bismarck, att ven statskupp skulle vara bästa sättet att lösa svårigheten. Senare skref från Berlin Buchanan, att han ej ens kunde erhålla Bismarks löfte om att icke intränga i Slesvig, i händelse danska regeringen skulle förklara sig beredd att upphäfva novemberförfattningen. Ir v. B. genmälte, att han ej kunde afgifva något bestämdt lötte för framtiden utan konungens sanktion och att han ej kunde begåra konungens sanktion för en bestämd tanke i en fråga, som dagligen undergick inverkan at vexlande händelser, hvilka ej kunde underkastas någon kontroll. Anmärkningsvärdt är, att konung Wilhelm nu indrogs med i saken, och att Bismarck nu började ofta beklaga sig öfver, att icke allenast ha att motstå de tyska småstaternas och revolutionsmännens påtryckning, utan ätven sin egen monarks stigande ifver. Rysslands utrikesminister hade ock ett par veckor förut underrättat engelske gesandten i Petersburg, att hr v. Bismarck höll tillbaka konungen af Preussen, som en exalterad omgifning pousserade till mera extrema åtgärder. Alltid Ryssland med Bismarck! Det var under sådane törhållanden lätt att förutse, att ett krig stod för dörren. Preussen fordrade alltjemt novemberförtattningens återtagande. Ryssland uppmanade Danmark att gifva efter, likaså England; men Hall svarade, att danska riksrådet, som i detsamma skulle upplösas, ej skulle ingå derpå En ministerkris i Köpenhamn följde, men den nye ministern Monrad förklarade äfven han, latt vi sakernas närvarande ställning intet annat medel återstod än att lancer le peuple. Emellertid framkastade i Berlin Bismarck stör det engelska sändebudet nu för första gån Igen d. 20 Dec.) den tanken, att ett krig med Danmark skulle göra slut på alla Tysk sands förbindelser till Europa i afseende pi denna monarki-. Redan trenne dagar deret ter förklarade v. B., att Preussen endast had tvenne alternativer, neml. att antingen upp häfva de i londonerfördraget 1852 ingångn förbindelser och låta Förbundet installera her tigen at Augustenborg i Holstein, eller fast hålla vid 1852 års förbindelser, men unde vilkor att makterna förblefve neutrala i de -Åkrig, som Förbundet skulle föra emot Dan AwW — — — —— 2 — —