Göteborgsposten – 16 augusti 1865, sida 1

ärt uppträdande i handling. Det skulle be-Al yda ingenting mindre än novemberfördra-Al. ets sönderrifvande, med hvilket vestmakterna t klädt sig förbindelse att skydda den ekandiaviska haltön mot Rysslands ansall. Vi äro u isserligen icke af dem, som fästa synnerlig igt vid dylika pappersfördrag, men de ärolr lock en moralisk garanti, som vi icke böra I ättsinnigt kasta ifrån oss, isynnerhet som man inder danska kriget förklarade, att om Svej ige inginge i detta, skulle vestmakterna taga lt illbaka sin garanti i novemberlördraget. Denna hotelse inverkade då mycket på vär politiks återhållsamhet. Skulle det nu vara nyttigt att kasta den å sido, för att gagna Ryssland, då man ej vågade det för att bistå sin broder? I sanning, det ser något brokigt uti vårt goda fädernesland, då en tidning kan öppet nelsa ryska flottans besök i vår hutvudstad som en tredsfest? och en annan indirekte proklamera en allians med Ryssiand! Det kan emellertid icke skada, att tillse, huru Ryssland som små staters skyddsmakt sköter sitt kall; händelsernas gång mot Danmark före sista kriget gitver en god vägledning i detta fall. Kevue des deux Mondes innchäller i detta ämne en mördande kritik af stormakternas politik, ur hvilken vi, såsom bekräftelse af vära sarhägor för hvarje närmande till Ryssland, här vilja meddela ett sammanfattadt utdrag: Efter Fredrik VII:s död började Bismarck plötsligt visa sig mycket orolig och sade till den engelske gesandten i Berlin, Buchanan, att han befarade Åen demokratisk rörelse i Tyskland, en national resning i hertigdömena, augustenborgarens proklamation vid Main och Eidern. Häremot invände Russell: -Vår minister i Köpenhamn skrifver, att IIolstein är fullkomligt lugnt, och denna rapport bekräftas at gretve Blome och baron Plessen. Det hjelpte ej, Bismarck var orolig. Buchanan skref då hem, att man i hotkretsarne truktade för den nationala rörelsen i Tyskland, som Preussen ej kunde alldeles motstå; hvarföre det måste adoptera någon halfmesyr, som skulle i viss mån tillfredsställa folkkänslan. De försäkra, att en exekution i Holstein skulle på samma gång lugna den ögonblickliga upphetsningen och förhindra hvarje revolutionär rörelse i hertigdömena. Denna halfmesyr skulle nu Preussen vilja taga, för att å sin sida äfven lugna det för Danmark fruktande England. Buchanan skritver i en annan depesch ätven: Ur v. Bismarck tror, att en törbundsexekution skulle förhindra hvarje revolutionär rörelse i Holstein och på samma gång i viss mån vara ett indirekt erkännande at konung Christian IX såsom hertig i Hol;:tein-. Det har varit det filosofiska Preussens förste minister förbehållet, att finna en dyrbar pendant till Cartesii bekanta axiom, tormulerande det i orden: jag plundrar, der tör erkänner jag. Besynnerligt! denna otroliga sats kom ölver det engelska kabinettet samtidigt från flera olika håll! Engelske ge sandten i Wien, lord Bloomfield, skref d. 26 nov.: Grelve Rechberg ser icke mera någor möjlighet att hindra exekutionen; tvärtom, h exe. är nu ötvertygad om, att ju mera exe tikutionen påskyndas, desto bättre skall det var: a såväl för Danmark som för Holstein, hvilke man såmedelst skall hindra från att bli offe a ör anarkien och förvirringen. Men ätver dEnglands gesandt i Ryssland, lord Napier alskret hem d. 1 dec. 1863: Furst Gortscha a kofls språk låter mig tro, att han är öfvertyga f om. att hr v. Bismarck har moderata vyer nädenna fråga. Vice kanslern är hugad att ans j en förbundsexckution, om den blir väl ledd, fö elen konserverande åthärd, som ett medel att lag mm mm luu—Ö Ä ——— vmmnmmn—