Göteborgsposten – 15 augusti 1865, sida 1

skulle nu bli tillfredsställd. Vidare skulle jag få vara tillsammans med min kusin Milicent, af samma ålder som jag sjelf. Mitt lif hade varit så ensligt, att jag ej kunnat antaga nagra af dessa konstlade vanor som hos många damer af verld bli en andra natur, och ej alltid en iilskvärd sädan. IIon hade fört ett lika ensligt lif som jag. Uvilket angenämt lif skulle vi ej kunna föra tillsammans! Hvilka förtroliga medde landen och framtidsplaner emellan oss! För öfrigt skulle jag få skåda ett nytt landskap och en vacker gammal ogondom, hvilket alltid uppväcker en hög grad af intresse hos ungomen. Det fanns fyra bref, alla lika, förseglade med stora röda sigill och adresserade till hvardera af de i testamentet uppräknade testamentsexckutorerna. Likalodes fanns ett som var adresseradt till Silas Aylmer Ruthyn, lesg., Bartram-IIaugh Manor, e. Ke, hvilket mr Sleigh erbjöd sig att framlomna. Men dr Bryerly ansåg att det var mera att befordra hrefvet med posten. onkel Silas! representant gjorde dr Bryerly nagra frågor i låg ton. Jag viinde mina ögon mot kusin Monica — jag kände m a outsägligt lättad — och väntade att få se ett motsvarande uttryck i hennes ansigte. Men jag blef helt bestört. IIon såg helt upprörd ut och var likblek i ansigtet. Jag stirrade på henne och visste ej hvad jag skulle tänka. Kunde hon för egen del vara missbelåten med testamentet? Sådana misstankar uppstå ofta äfven i de ungas sinnen, ehuru vi föreställa oss att de endast tillhöra den mognare aldern och erfarenheten. Men en sådan tanke gjorde lady Knollys orätt, ty hon hvarken väntade eller regelmiissi