Göteborgsposten – 15 augusti 1865, sida 1

— —W -— sig för samma soliditet, som man är van att finna hos båtar utgångna från denna verkstad. Kapellmästaren Schöneck, under senaste säsongen anställd vid tyska operan härstädes, och som sedermera här uppehållit sig som musiklärare, afreste i går med ångf. Ellida, för att begifva sig till Stettin, hvarest han lärer erhållit engagement. Göteborgs öfverherdar. Från Ilelsingborg skrifves d. 12 d:s i Oresunds-Posten: Biskop Björck i Göteborg, som f. n. uppehåller sig som badgäst i det natursköna Båstad, predikade i derv. kyrka sistl. Söndag. I morgon har Helsingborg glädjen att få höra domprosten Wieselgren, som vistas här tör att bada samt synes ega nästan lika stor vigör och spänstighet som förr. Ryska eskadern i Stockholm. I Atftonbladet för sistl. Lördag läses följande skildring af ett besök ombord å några af de till hufvudstaden ankomna örlogstartygen: Då man passerat Waxholms fästning och svängde in på Trälhafvet, var anblicken af den väldiga eskadern i sanning imponerande. I första hand riktades uppmärksamheten på den ståtliga 80-kanons fregatten General-Admiral och den tätt derinvid liggande pansarfregatten Sevastopol. Vär lilla slup kilade emellertid framåt, och lät oss endast i förbigående få syn på de båda pansarbatterierna, som, ehuru icke så stora som de båda nämnda, dock ligga så högt öfver vattenytan och genom sina ovanliga former i fullt mått göra skäl för namnet eflytande såstningar. — Något längre bort lågo monitorerna förtöjda på tvenne linier och temligen nära hvarandra. De voro numera endast nio till antalet i stället för tio, ty såsom bekant har en utaf dem redan tagit faiväl utaf denna verlden och gått ännu djupare under vattnet än kamraterna. Eljest synes det icke mycket utaf dem, och det lilla som synes, ser alldeles icke imponerande ut. Det är en bit ar den uppoch nedvända verlden att från en liten ängslup, som ligger halfannan aln öfver vattnet, stiga ned på ett örlogsfartyg, utan annan reling än ett tre qvarters högt jernstaket af den enklaste konstruktion. Vågorna sqvalpa tätt invid fötterna och man tar instinktmessigt ett par steg tillbaka. Midt på den platta farkosten, som närmast liknar en simpel flottbrygga, så mycket mer som däcket är på vanligt sätt träbeklädt, står dess piece de resistance, detta -Torn, hvars under vi hört så mycket omtalas. Men skall detta vara ett monitor-torn? Det är ju ett stort fult kar, som säkert skulle passa förträifligt lör en bryggare. Men karet har tvenne aflånga rödmålade gluggar; — man tittar dit in och finner att detta kar är ovanligt massivt, ithy att dess väggar befinnas jemt 12 tum tjocka af massivt jern, och så — i hvardera gluggen sitter ju ett vidunder till kanon, af sådana dimensioner, att man är frestad att aktningsfullt lyfta på hatten. Man inbjudes emellertid välvilligt att fortsätta promenaden och finner snart en präktig mahognytrappa, medelst hviken man kommer upp i tornet, och stannar på ett genombrutet jerngaller, utanför ännu ett litet torn. En liten jerntstege leder dit upp. Denna kur är styrmannens plats. Luft får han genom ett rör högst upp, men föröfrigt kan han tullständigt afstänga sig från den öfriga verlden. Vi återvända från styrhuset och stiga genom en öppnad lucka i det nämnda jerngallret en våning längre ned och återfinna der de båda Dahlgrenska kanonerna. Men hvilka kanoner! I sanning, det är inga salutkanoner detta! Krutkammarens diameter syntes vara ungefär två alnar, och kalibern nio tum. Hurudana skola då de femton-tums-kanoner se ut, som Ericson skänkt Sverige att lägga på sin första Monitor! På golsvet utefter väggarne lågo de massiva kulorna, som med vindspel hissas upp till kanonens mynning, och i taket samt på väggarne fanns en hel arsenal af pistoler, gevär och öfriga mordvapen. Och huru menskliga öron der kunna uthärda, då dessa kanoner börja spela innanför och kulorna smälla på jernväggarne derutanför, det är mer än en vanlig menniska kan begripa. Går man ned under däck, så öfverraskas man först af den relativt till sin styrka föga voluminösa ångmaskinen, och dernäst af den både eleganta och beqväma inredningen. Man nedkommer först i ett rymligt rum, en slags salong, vid hvars sidor krutet förvaras i massiva jernskap. Några få projektiler äro der upplagda, mera för syn skull, under det att de öfriga förvaras en etage lägre. Innanför detta rum finnes ett förmak med mahognysoffor, som begagnas tiil liggplatser för befälet, och derinnanför ett kabinett, elegant inredt för chefen. Öppnar man en dörr akterut i detta kabinett, så möter man ett kompendiöst maskineri, afsedt för rodret, hvilket såväl som propellern är helt och hållet osynligt ofvanför vattenytan. ML en