Göteborgsposten – 3 augusti 1865, sida 2

Mölndals-vägen. Till Bed. af Goteborgs-Tosten. Vid anläggning af chaussen emellan Göteborg och Mölndal har det inträffat att styrelsen för detta löretag onödigtvis bortkastat flera tusen riksdaler på terställande al ett nedsjunket vägstycke. Det är inandaren bekant, att en person, som hade tull kånnedom om att grunden på ifrågavarande ställe bestar, ull ett betydligt djup, af tunn flytande lera, varnade styrelsen och föreslog pålning, hvilket råd styrelsen likväl i blindt förtroende till sin byggmästare och sin egen insigt förkastade. Hade byggmästaren inhemtat det allra första axiomet i mekanik, hade aldrig ett sådant fel kunnat ega rum, så vida man ville förutsätta den ringaste sordigtighet. Icke nog med palningens förkastande från början, den törkastades älven vid vägens aterstållaade efter första raset, da man likväl hade väntat, att välbetänkta rad skulle blifva tagna i ofvervägande. Men häruti blef man högligen bedragen. Man fick i stället se en bädd al timmer nedläggas, utan annat ändamål än att när vägfyllningen uppnått en viss tyngd, ett så mycket större stycke af vägen vandrade i djupet och uppdref den i närheten lägre belägna strömsåran. Allmänheten, som väl är den der får betala fiolerna, asag detta med icke ringa förtrytelse, men teg. Nu fann styrelsen likväl nödvändigt att kommunicera sig med andra byggaadskunniga personer, hvilket hade till soljd, att en rad af pålar blefvo nedslagna utefter åkanten, och syntes den satsen nu vara begriplig, att en större massa gör större motstand för rörelse. Det är nemligen klart, att när pålningen saknades, en mindre del af bottenmassan behöfde undanskjutas för inträffande sjunkning, än när pålar blifvit nedslagna på 11 a 12 alnars djup. Således var nu allt godt och väl med den saken; styrelsens förfarande har icke lemnat annat minne elter sig än några års längre fortfarande af den högre vägafgilten, om denna ens någonsin kan nedsättas. Ehuru man skäligen kunde fordra, det en styrelse, hvars åtgärder så mycket beröra det allmänna, som fallet är vid detta företag, lemnade alla sina beslut åt offentligheten, innan verkställigheten egde rum, eller, d er detta uraktläts, man kunde väntat, att det låge enskilda personer om hjertat att med kritiken