Göteborgsposten – 3 augusti 1865, sida 2

nom ett i mycket hedrande uttryck affattadt patent fått öfverstelöjtnantskarakter. Hemsk tilldragelse. Från Kalmar skrifves: Tvenne bröder, som häromdagen tillsammans besökt köpingen Kristianopel, råkade under hemvägen i gräl med hvarandra och började slutligen slåss. Den yngre visade sig dock starkare, hvilket så förargade den äldre brodren, att han sprang i törväg till hemmet, nedryckte trån väggen sin skarpladdade bössa, återvände och tilldelade brodren ett väldsamt slag i hufvudet med bösskoltven; men i detsamma atbrann skottet och gevärets egare störtade död till marken. Den yngre brodrens tillständ är oroväckande, emedan hanen trängt långt in i hufvudet. Zoologiska trädgården vid Köpenhamn. Snäll-Postens Köpenhamnskorrespondent berättar: Går man från Toldboden inåt Bredgaden stöter man naturligtvis på en spårvagn. Låtom oss sätta oss upp i den och kosta på oss åtta skilling; för det priset åka vi genom hela staden och ut till Frederiksberg. Här bakom slottet finnes ett etablissement, som väl förtjenar att tagas i becraktande: det är den zovlogiska trädgården. Den kan visserligen icke i storlek och intresse mäta sig med de europeiska hufvudstädernas berömda platser af samma slag; men den är elter sin ålder och våra förhållanden rätt respektabel och ganska lärorik och underhållande. Et al de bästa exemplaren är en svensk (eller finsk) björn och al särdeles ansenliga dimensioner, för öfrigt en rolig figur isynnerhet för sin glupskbet: man kan kasta in det ena brödstycket efter det andra i det stora svalget, som han uppspärrar tvärt öfver jernstängerna, så snart någon framträder till gallret. Han ger sig icke en gång tid till att sluka hvad han får, utan, i det han alltjemt håller munnen öppen, nöjer han sig med att lägga det inkastade bakuti gapet, medan han med talande tystuad begär mera. Han är öfverhulvud taget en gemytlig kurre och vida att föredraga framför sin granne, en sibirisk kusin, som förefaller såsom en högst misstänkt ryss. Att omtala alla djuren i trädgården skulle blifva alltför vidlyftigt, men några al dem kan jag ej förbigå. Der är den lätta laman, som man gerna ser och beundrar, men bör akta sig att komma för nära, emedan den nyser och under denna process öfversprutar äskadaren med gräsblandad saliv. På en af gräsmattorna ligga ett par australiska känguruhs och sola sig eller sitta på det kuriösaste sått på sina långa bakben. Der finnas åtskilliga äkta hundar af olika racer, af hvilka några äro till salu, likasom de täcka hvita Angora-kattorna, så fina och graciösa! Der är en större samling rossaglar, deribland flera ugglor med den makalösa blicken, som gifvit dem namn af visdomsfageln, andra oändligt komiska, med tätt slutna ögon, oaflatligt vaggande fram och åter som gamla kärringar. För öfrigt har man tillfälle att observera får med vridna horn, puckeloxar med det blankaste skinn, och så en underlig dvergtjur, knappt större än en medelmåttig hund ehuru flera är gammal och fullt utvuxen: dess föräldrar äro ett aktningsvärdt par af vanlig secländsk race och dimension. I ett kyttjigt litet kärr spatsera en mängd iräsksaglar och i en större dam simma åtskilliga simfaglar af olika arter. Det japanesiska svinet utmärker sig isynnerhet för sitt motbjudande utseende och sin sällsamt rynkade hud. Aporna och papegojorna få icke glommas; men ännu en mängd djur och djurarter finnas, som jag icke hinner uppräkna. Man kan gå här i flera timmar utan att blifva trött dervid, och man kan upplefva många komiska scener.