Göteborgsposten – 3 augusti 1865, sida 2

blifvit sänd till fängelse och härdt arbete. Och hvad tror du hon ville komma åt, hvad beböfde hon stjäla för slag? Jag tror jag kan gissa det — hvad tror du? — Att hon ville läsa papperen; måhända taga bankonoter — jag är ej säker hvilket, svarade jag. — Godt, jig tror det sannolikaste är att hon ville bemiktiga sig din pappas testamente — det är min tanka om saken. — Det ligger ingenting förvånande i ett sådant antagande, min älskade, återtog hon. Läste du ej den märkvärdiga ransakningen inför en domstol i York häromdagen? Det finnes ingenting så värdefullt att stjäla som ett testumente när en stor förmögenhet kan disponeras härigenom. Om du och jag skulle gå ned och öp na skåpet i arbetsrummet, — Jag tror ej jag kan göra det, ty jag lofvade att gifva nyckeln till d:r Bryerly, och meningen var att endast han skulle öppna det. Kusin Monica lät höra ett oartikuleradt hm! af öfverraskning och ogillande. — Har du skrifvit till honom? — Nej, jag vet ej hans adress. — Ej veta hans adress! nå det var då besynnerligt, sade lady Knollys en smula förvånad. Jag kunde ej — och ingen enda af de i huset boen de personer kunde våga ens en gissning i detta hänseende. Det var alltid dispyt om hvilken train hun gått med — norreller söderut — ty hvar femte minut gick något bantäg åt ena eller andra hållet från stationen. Om dok