Göteborgsposten – 3 augusti 1865, sida 2

tor Bryerly varit en ond unde, framkallad genom någon hemlig besvärjelse, skulle hans ankomst och aflägsnande från stället eller de vägar han tog ej varit insvepta i ett mera fullständigt mörker. — Och huru länge ämnar du vänta, min älskade? I alla händelser bör du öppna skrifbordet; du kan der finna papper till din rättelse, du kan finna d:r Bryerlys adress, du kan finna — himlen vete allt hvad. Jag samtyckte och vi gingo ned och öppnade skrifbordet. Huru förfärligt förefaller ej ett dylikt vanhelgande. Hela den aflidnes personlighet sådan vi minnas den har med detsamma på visst sätt försvunnit; hvad som var hans djupaste hemligheter profaneras af våra blickar — det är den förfärande ersättningen för dödens tystnad som trängt sig in hos oss. Detta allt gäller dock blott hvad han efterlemnar i skrift. Allt annat öfverlåtes åt gissningarne och till att kunna bilda dessa måste hvarje anteckning, hvarje liten papperslapp bidraga genom att undersökas, och lägga i dagen hvad helst den kan. Öfverst i skrifbordet lågo tvenne förseglade biljetter, den ena till Monica, den andra till mig. Den senare var ett mildt och kärleksfullt litet farväl — ingenting mera — som ånpyo framkallade mina bittraste tårar, hvilka länge flödade öfver den enkla och rörande skriften. Få RT SAN