Göteborgsposten – 3 augusti 1865, sida 2

Landtbrukslisteratur. Af Landtbruksakademiens Tidskrift har n:o 3 af 4:de årgången utkommit, innehållande flera förtjenstfulla afhandlingar och intressanta notiser. Ekonomiskt. Aftonbladet? har i sina senaste nummer innehållit ett par uppsatser, hvari ådagalagts med obestridliga fakta huru; vissa stora fabriksnäringar, socker-, porslinsoch klädestillverkningarne, i mån af skyddssystemets öfvergifvande högst betydligt tillväxt, samt huru den förbrukande allmänheten Sverige hittills skattat för sina förnödenheter af omförmälda beskaffenhet och hvad den ännu betalar i skatt. Tidn. yttrar om detta senare förhållande bl. Det är naturligt att, så länge de ifrågavarande fabrikaten voro till införsel förbjudna, lagstiftaren helt och hållet lemnade i fabrikanternas eget skön att efter godtfinnande beskatta allmänheten, som antingen måste betala hvad fabrikanterna fordrade, eller också helt och hållet umbära deras tillverkningar. Enda konkurrenten med fabrikanten var smugglaren, som gjorde brottet till näringsfång och lät allmänheten dyrt betala sina tjenster. Det gick också ända derhän att Sveriges sockersabrikanter, hvilka, med afseende a varans beskaffenhet, mindre än andra fabrikanter behöfde frukta smugglarens konkurrens. emellan sig fördelade Sverige i vissa distrikter, inom hvilka hvarje sockerfabrikant hade uteslutand förjningsoch beskattningsrätt. IIuru höst hvarje skålpund socker den tiden öfvertaxerades kan väl ej med visshet beräknas, med någon aning derom lemnar den tullsats, som år 1850 bestämdes och som innefattade en surtaxe af 10 öre pr skålp., jemförd med den år 1858 till 5 öre nedsatta surtaxen. Under dessa 3 år utgjorde medelvärdet af svenska sockertillverkningen årligen 9.236,000 rdr. Tillverkningsqvantiteten i skålpund finnes icke uppgilven i kommerskollegii berättelser, men införseln af råsocker steg från nära 34 millioner skalp., år 1850 till mer än 35 millioner skålp. år 1857; och man är således fullt berättigad att antaga att tillverkningen af raffinadsocker under samma tid uppgick från åtminstone 18 till slutligen 27 millioner skålp. pr år. Då det visat sig, att år 1858 gradgade och ännu gällande surtaxen af 5 öre pr skälp. är vida högre, än som svenska sockerfabrikerna behöfva för att fortfarande nästan uteslutande beherrska den svenska marknaden, kan med fullkomlig visshet antagas, att den föregående till 10 öre stadgade surtaxe tillät en oskälig beskattning af minst 5 öre pr skålp. för allt det socker, som inom landet raffinerades och förbrukades. Äfven med denna ytterst låga beräkning visar sig. att svenska sockersabrikanterna alldeles oskällgen beskattade svenska allmänheten med ett årligt belopp, uppgående trån 900,000 till 1,350,000 rdr under de 8 åren från och med 1850 till 1858 med sammanlagdt mer än 10 millioner rdr. Under samma tid uppgick införseln af utländskt raffinadsocker från 400,000 till slutligen högst 2 mill. skålp., hvaraf klarligen inses, att statsverket af den höga tullen fick en högst obetydlig inkomst, under det svenska allmänheten dock för sin förbrukning utbetalte en så oerhörd skatt till fabrikanterna. Ar 1858 nedsattes surtaxen å raffinadsocker till 5 öre pr skålp., hvilken ännu i denna stund gäller. Sedan man nu genom noggranna undersökningar i flera länder kommit rätt under fund med det mäktiga sockerfabriksväsendets hemligheter och dervid funnit, att råsockret i medeltal lemnar vida högre afkastning. än fabrikanterna vidgått och de oinvigde kunnat ana, gifves intet tvifvel att nämnda surtaxe lemnar sabrikanterna en oskälig förmån af allraminst 2 öre skålp. Lägges denna erfarenhet till grund för beräkningarne af multaten under tidsrumet 1850—1857, så följer deraf att allmänhetens skatt till sockerfabrikerna under samma tid uppgått från 1,260,00v till 1,710,000 rdr pr år, eller sammanlagdt under de 8 åren till omkring 15 mill. rdr. Under de 6 åren 1858—1863 har råsockerimporten i medeltal pr år något ölverstigit 35 mill. skalp., och säleder gifvit en raffinering af minst 27 och när mare 30 mill. pr år. Antager man endast det förra af dessa belopp och att nuvarande surtaxen tillåtit en oskälig beskattning af blott 2 öre pr skålp., gifver denna i begge fallen mycket låga beräkning dock det resultst, att svenska allmänheten med minst 540,000 rdr årligen skattar till de inhemska sockerfabrikerna, utan att staten deraf hemtar någon inkomst. Efter denna låga beräkning uppgår allmänhetens uppoffring till sockerbruken för de sista 6 åren tillsammans till minst 3,640,000 rår; men i verkligheten stiger denna uppoffriug till omkring 6 mill. för samma tid. Från sockerförbudets upphäfvande med år 1850 till 1863 års slut, eller på 14 år, har således svenska folket endast för sin sockerförbrukning skattat till fabrikanterna säkerligen mer än 20 mill. rdr. När skyddssystemet på en enda förbrukningsartikel nr folkets fickor utsugit ett sådant belopp, hvad har icke samma system i sin helhet kostat detta folk? Och likväl är det just skyddssystemets förfåktare som högljuddast förebrå det arma folket, att det icke sparar och samlar kapitaler. Vara monitorer. Enligt till N. D. A. ingången skrifvelse från Norrköping, äro däcket och undra tornet på den första monitorn nu färdiga. På den andra monitorn arbetas raskt. Redan om 14 dagar kan man börja med pansarbeklädnaden. Denna monitorn kan troligen sättas i sjön i höst. svensk i Amerikansk krigstjenst. Johan Alfred Helleday, till börden svensk och sednast löjtnant i Nordamerikas artilleribrigad. är enligt ingångna underrättelser trån Nordamerika en af dem, som hugnats med den at staten Newhampshire till tacksamhet mot dess krigare slagna guldmedalj, innehållande å ena Äudan nnianans vanen en örn med utslarna