Göteborgsposten – 3 augusti 1865, sida 1

47 —7 innestängda haf. Men nu måste de upphettade vattnen bana sig våg genom den trånga kanalen mellan Cuba, Bahamaöarne och Florida, hvarvid de uppnå en så stor hastighet, att hela sträckan från Havanna till banken vid Newfoundland tillryggalägges på 40 dagar. Här motsvarar golfströmmen isynnerhet sitt namn; ty djupare och mer majestätisk än någon flod på fasta jorden genomskär den hafvet. I Bahamakanalen eller Floridasundet, der den har en bredd af 33 till 50 sjömil, uppgår dess medelhastighet till 70 sjömil på 24 timmar, och från Juli till September uppgår den tillochmed till 96 å 120 mil. Under 26? N. B. fann Humboldt att strömmens hastighet i Maj månad var 80 sjömil på 24 timmar, och på andra sidan Cap Hatteras löper den ännu med en hastighet af 77 sjömil. Men från Newfoundland aftager den allt bredare strömmens hastighet så ansenligt, att en båt sannolikt skulle behöfva 10 till 11 månader, innan den åter uppnådde canariska öarne. Golfströmmens riktning förklarar oss, huru det kommer sig, att det tropiska Amerikas produkter ofta kunna finnas på det atlantiska hafvets östliga stränder. Medelst strömmen komma fröen af de vestindiska leguminosa (Mimosa scandens, Dolichos urens, Garlandina Bonduc) upp till Oreneyöarnes kuster, der man samlar dem under namn af Molucca-bönor såsom en märkvärdighet. Robert (Voyage en Island sur la Recherche) fann tillochmed frö af Mimosa scandens på andra sidan Nordcap på IIvita Hafvets kuster. Euligt biskop Gunnerus och Pontoppidan kastas ofta nötter af Anacardium occidentale, hylsor af Cassia fistula och kokosnötter upp på de norska kusterna norr om Bergen. I de små sötvattenssamlingarne på vestra kusten af Skye och Connemara på Irland växer ofta Eriocaulon septangulare, en växt, som annars icke förekommer på något ställe i Europa, men är mycket vanlig i hela Nordamerika. Mången trädstam från de nordamerikanska urskogarne, hvilken slitits lös ftrån sina rötter i Missouri eller Arkansas och drifvits ned i hafvet, föres af golfströmmen till Islands öde kust och är här en välkommen gåtva för ett lands innevånare, hvars vegetation knappast höjer sig till dvergartade buskar. Det är intet tvifvel underkastadt, att vi nordvesteuropeer företrädesvis kunna tacka goltströmmen tör vårt klimats större mildhet, ty denna ström tillförer ständigt våra kuster en stor del af sina i den mexicanska viken intill 289 C. uppvärmda böljor och meddelar åt hassvattnet mellan ssland och Grönland en åtminstone 6 å 89 högre värmegrad, än man finner under samma breddgrader af Södra och Stilla Oceanen. Det kan slutligen tillskritvas golfströmmen, att Spetsbergens och NowajaSemljas vestkuster hvarje sommar äro ullgängliga för sjöfarande, under det ostkusterna äro omgifna at ständig is. Ett motsatt förhållande eger rum i de haf, som kringflyta det kalla Grönland. Här löpa kalla strömmar mot söder längs Nordamerikas kuster. Vid Newfoundland är deras temperatur i Maj månad icke högre än 79 R., således kallare än luften, som omgifver dem, och tillochmed om våren föra de med sig ofantliga isberg, hvilka ofta uppnå Newyorks breddgrad och först fullkomligt försvinna i den ljumma soltströmmen. Dessa polarströmmar måste uppenbarligen öka vinterns köld och äfvenedes fördröja våren för Nordamerikas ostkuster, under det goifströmmen verkar i motsatt riktning på de gentötver liggande europeiska kusterna. Om vi nu tänka oss det smala Centalamerika nedsänkt i oceanens djup, skulle den varma equatorialströmmen icke fullborda tess EEE —