Göteborgsposten – 1 augusti 1865, sida 1

offra för borttagandet af den fläck som annars måste fortfarande vidlåda vårt gamla och hedrade namn? — Oh, nej — i sanning nej, sir! nyo såg jag Rembrandtsleendet. — Godt, Maud, jag är säker att det ej finns någon risk. Men antag att det finnes; är du verkligen villig att underkasta dig den? Ånyo samtyckte jag. — Du är ditt blod värdig, Maud Rutbyn. Det skall snort inträffa och skall ej räcka länge. Men du får ej låta personer sådana som Monica Knollys skrämma dig. Jag förlorade mig i gissningar. — Om du låter dem få makt med dig med sina dårskaper, vore det bättre att du i tid droge dig tillbaka -— de kunna göra eldprofvet lika förskräckligt som sjelfva helvetet. Du har nit — men har du äfven kraft? Jag trodde att jag för ett sådant mål skulle ha kraft till allt. — Godt, Maud, efter ett par månaders förlopp — och kanhända äfven förr — måste det bli en förändring. Jag har haft ett bref från London denna morgon, som försäkrar mig derom. Jag måste då lemna dig på en tid; var under min frånvaro trogen de pligter som komma att uppställas för dig. Af den mycket är anförtrodt blir mycket fordradt. Du skall lofva mig att ej omtala detta samtal för Monica Knollys. Om du är en pratsjuk flicka och ej kan lita på dig sjelf, så säg till, och vi skola då ej bedjn henne komma hit. Du får ej heller uppmana henne att