Göteborgsposten – 31 juli 1865, sida 1

ALFT)HVJUU, Ve fe VO PARAS DUR Sveri3e se arbeten samtidigt utkomma, afsedla att tillfredsställa detta alltmera känbara beof. Vi helsa de båda nya bokföreteelserna jertligt välkomna och hysa den vissheen, att de båda skola komma i åtnjutande ut den uppmärksamhet å allmänhetens sida, hvaraf de äro förtjenta. Vi finna oss dock för vår egen del böra i främsta rummet rekomnendera prof. Hammerichs, såsom varande bäde rikhaltigare och derjemte meddelande ett godt urval at äfven norska läsestycken, en förqqenst som ej bör lemnas opåaktad, isynnerhet som man i allmänhet hos oss gerna vill tro, att Norge icke eger någon litteratur. Deremot tinnes i hr Lindblads läsebok en del upplysande anmärkningar, hvilka gifva lärjungarne! ullfalle, att få en klarare öfverblick ölver åtskilliga ar de i läsestyckena förekommande meningar. Men då den i brödraspråkena mindre hemmastadde vill begagna hr Lindblads bok, nödgas han bredvid sig ha en ordbok. Vi känna litet hvar den fullkomliga bristen nos oss på en dylik, som är af något värde, ty såsom sådan kan ingalunda Welanders beuämnas. Då nu en ordbok saknas och lärjungen ej har i sjeltva boken tilltälle att få ieda på vissa ords betydelse — hvilket just genom språkens frändskap är så mycket vigtigare, om man från böjan vill undvika sådant ötversattningsslarf som då t. ex. en svensk örversättare återgifvit Vantro med vantro, TKulsvier med kolsvedjare etc. ete. —, men icke heller kan i hvarje stund tillspörja härom läraren, så hade det varit nödigt, att hr Lindblad, i likhet med hvad prof. Hammerich gjort, nederst på hvarje sida i en not upprepat och återgifvit den svenska betydelsen af de ord, som kunnat föranleda någon ovisshet. Detta är i hr Hammerichs bok en så öfvervägande törtjenst, just i betraktande deraf att vi sakna en god skandinavisk ordbok, att den genast måste springa i ögonen. Båda böckerna ha hvar sin litteraturhistoria, men äfven i detta afseende måste vi obetingadt gilva företrädet åt Hammerichs, hvilken är särdeles intressant och skall utgöra en angenäm samt upplysande läsning för hvar och en. Emedan han ätven meddelat protstycken ur Norges litteratur, beredas härigenom larjungar och läsaren i allmänhet tilälle att erhålla en god öfversigt äfven öfver Norges mera framstående författare. Prof. Hammerich låter derjemte sjelfva läseboken företrädas af en kort redogörelse för de väsentligaste skiljnaderna i de resp. språkens uttal och språkbyggnad, hvilken oaktadt sin korthet är tillräckligt upplysande för att sätta lärjungen in i de yttre egendomligheterna hos de olika skandinaviska språken. Uppställningen i de båda läseböckerna är denna: Prof. Hammerichs: 1. Sägner och Äfventyr. 2. Bilder ur lifvet. 3. Naturskildringar. 4. Jlistoriska skildringar. 5. Kulturhistoriska stycken. 6. Skaldestycken. (Under denna afdelning lemnas särdeles intressanta och omfattande redogörelser för Kingo, Holberg, Ewald, Wessel, Baggesen och Oehlenschläger). Mag. Lindblads: 1. Uäsd och Saga. 2. Blad ur Litteraturhistorien (i hvilken äfven meddelas Wilsters teckning af Holberg, Petersens at Ewald). 3. Naturbilder. 4. Lynnen och Seder. 5. Dramatik. Men under det Hammerich meddelar profstycken af meilan 40 och 50 olika danska och norska författare, har Lindblad endast utvalt at omkring 20 d:o, hvilken betydande skiljnad naturligen gör, att den förres bok i afseende på riknaltighet och omvexling vida öfverstiger den senares. Hr Hammerichs bok är ock al den art, att vi kunna med fog rekommendera den till ätven förströelseläsning för en och hvar — en egenskap som tvifvelsutan skall kom—— —— — —