Göteborgsposten – 29 juli 1865, sida 1

tet i hennes toalett. Hennes stora mun höll hon härdt sluten och med ljuset höjdt öfver hufvudet, så högt hon kunde sträcka armen, stod hon blek och med blicken genomforskande rummet. Gömd som jag var i en djup vrå och snart sagdt sittande på golfvet undgick jag hennes blick, ehuru det föreföll mig då jag stirrade på detta spöke som om våra ögon möttes. Jag satt andlös och orörlig, betraktande denna fruktansvärda gestalt med upilyftad arm samt det skarpa sken och de djupa skuggor som kastades öfver hennes skrynkliga anletsdrag. Hon liknade en trollqvinna väntande på verkan af en besvärjelse. Det var tydligt att hon lyssnade noga. Omedvetet drog hon underläppen mellan tänderna och bet på den. Jag minnes vål hvilket spöklikt och idiotiskt utseende denna förvridning af ansigtet gaf henne. Min fruktan för att hon askulie upptäcka mig steg till verklig dödsängest. Hon rullade ögonen förstulet skådande från det ena hörnet af rummet till det andra och lyssnade dessutom utåt korridoren. Och nu gick hon mot min faders skrifbord. Till all lycka vände hon ryggen mot mig. Hon lutade sig öfver bordet med ljuset stående alldeles bredvid sig. Jag såg henne försöka en nyckel — det kunde ej vara något annat och hörde henne blåsa genom skären, för att rena dem. Återigen lyssnade hon vid dörren och kom derefter åter, gående på tå. I nästa ögonblick var pappas skrif