Göteborgsposten – 29 juli 1865, sida 1

— — —— förståndigaste sättet och då bär, meloner och andra mer eller mindre lockande frukter kunna föranleda till i och för sig sjelf oskyldiga, men alldeles icke oskadliga excesser. Måhända bidrager äfven den omständigheten att attnarne under slutet af veckan varit jemförelsevis kyliga till ofvanantydda allmänna oordningar i matsmältningsapparaten. Gustaf Adolfs torg, som under en följd af år varit utsatt för missvucv av sällan kunna för åskådaren presentera en fullkomligt fri och obelamrad yta, kommer till en tid bortåt att vanprydas af ett temligen ansenligt plank, som nu uppsättes i och för reparation (icke borttagande!) af det gamla källhuset derstädes. Tycke och smak kan ingen törta! säger ett gammalt ordspråk och derföre vilja vi icke heller inlåta oss i några vidlyttiga reflexioner öfver lämpligheten af bibehållandet at det gamla, skräpiga minnesmärket; en sak vilja vi endast i törbigående anmärka, neml. att huru omsorgsfullt det än må upplappas, det likväl i alla tider kommer att verka nedtryckande på totalintrycket af torget i allmänbet och Gustaf-Adolssstatyen isynnerhet samt desslikes bilda ett föga vackert afbrott i det vackra perspektivet af Östra Hamngatan från Lilla Bommen ända till Nya Teaterhuset. En egen tillfällighet vill att den som i stadstullmäktiges rådsförsamling genomdret bibehållandet af den ålderstigna monumentala minnesvården var sadern till den, som inom samma törsamling föreslagit densammas ersättande af ett nytt, mera tidsenligt och smakfullt källhus. Den temligen betydliga flanhet, för att tala i affärsstil, som nu någon tid bortåt legat öfver allt hvad som kan rubriceras under Offentliga nöjen har endast (och angenämt!) atbrutits af orkesterkonserterna i Trädgårdstöreningen, hvilka också varit särdeles talrikt besök a: sedan musikpaviljongen blifvit å bakre sidorna försedda med föuster kunna äfven prestationerna betydligt bättre uppfattas än förut. Redan med nästa vecka inträder dock något mera omvexling i nöjena, i det hr Selinder med sällskap, som väntas hitkomma med -Excellensen Toll natten mellan nästa onsdag och thorsdag, redan om fredag lärer gifva sitt första spektakel. Under hr Selinders härvaro komma, som bekant, äfven hr och fru Stenhammar samt hr Behrens att vid några föreställningar uppträda, antagligen ätven med nummer i kostym, Direktör Gaudelius lärer den 15 nästk. Sept. börja sin operasäsong med Trubaduren. Då, efter hvad man förnummit, det i hr Gaudeli program omordade italienska operasällskapet, under direktion af monsieur Achille Lorini, i Oktober väntas till Köpenhamn, torde det icke vara omöjligt, att han efter slutad sejour derstädes komme att på nyåret associera sig med hr Gaudelius, hvadan vi så anno mundi 1866 skulle kunna räkna 1 tysk opera, 1 italiensk d:o, 1 dramatiskt sällskap (Hess lers) i Äldre Teaterns salong och — hvem vet? — kanske äfven, och det vore i sanning icke oäfvet, Åhman-Pousetteiska sällskapet — men hvar? — ja, det får tramtiden utvisa. Då lär man åtminstone icke kunna klaga öfver brist på omvexling. De billiga priser, som konkurrensen framkallat inom ängslupstrafiken — n. b. å Göteborgs mekaniska verkstads båtar — ha varit egnade att göra dessa trafikmedel tillgångliga för den stora allmänheten, hvilken, om vi ej misstaga oss, också i redan märkbart större antal börjat begagna sig deraf. Önskligt vore om ätven de öfriga båtarne följde exemplet, ty under nuvarande förhållanden uppstå dagliga törvecklingar derigenom, att icke taxan å samtlige båtarne är lika. I morgon förrättas skarpskyttekårens första mindre prisskjutning tör året. Intresset för skjutöfningarne har, som sig bör, snarare tillän aftagit, oeh antalet al skyttar har under årets öfningar icke varit obetydligt. Afven musikkåren lärer, oaktadt den icke nu på någon tid låtit höra af sig, ingalunda varit overksam och förbereder, som man 1 tysthet anlörtrott oss, en säkerligen kärkommen syrpris