Göteborgsposten – 29 juli 1865, sida 1

sör vår och kanske äfven sör en annan stads innevånare — när och på hvad sätt — ja, det ha vi ännu icke lof att omtala. Att vara en skicklig simmare har i alla tider utgjort föremål för alla raska ungdomars. äflan och strätvan. Årven här i Göteborg har denna på samma gång angenäma och nytiiga kroppsötning halt talrika beundrare och utöotvare. Från vår ungdom minnas vi säkerligen litet hvar de högtidliga simpromotioner, som då firades i den då ej som nu så storståtliga simskolan vid S:t Eriks hörn, och ätven sedan denna blifvit uppförd, ha, om vi ej misstaga oss, åtminstone ett par dylika firats. Emellertid har dock på flera år ej någon sådan högtidlighet härstädes lupit af stapeln, förrän nu i år, då i Augusti månad en storartad sädan lärer komma att försiggå. Antalet at de elever, hvilka i år bevista simskolan lärer vara ganska stort, hvilket i första rummet torde böra tillskritvas simläraren, hr Ullstedt, hvilken vetat göra sig särdeles omtyckt at sina elever och derigenom i ej ringa mån bidragit till att lokalen varit talrikt besökt och företett den intressanta litlighet, som på ett sådant ställe oundgängligen hör till saken. Och nu upp — eller rättare ner — 1 unge till rastlösa sträfvanden i böljan blå. Nu gäller det att bli kandidat eller magister — hederstitlar ätven de, och vid många ulltällen mera gagnande för menskligheten än till och med de, som förvärfvas på sjelfva — Parnassen.